JAG SKREV FÖRUT ATT JOSH VAR 17 MEN JAG ÄNDRAR TILL 16 SÅ ATT NI VET! :)

Klockan är elva på kvällen och pappa har inte kommit hem än. Vart är han? Jag bestämmer mig för att äntligen gå till det stora huset, inte för att jag är rädd eller nåt men jag vill bara inte se vad Josh gör just nu.
 "Josh?" ropar jag när jag kommer in i huset. "Josh?!" ropar jag igen.
 ”Yes, what is it?” frågar han och springer ner för trappan som om allt är normalt.
 ”Is she still here?”
 ”Who?”
 ”Don’t be silly Josh. You know I mean Olivia, I saw you two in your room” suckar jag och han skakar på huvudet.
 ”No, she isn’t here”
Vi sätter oss i soffan och tittar på något konstigt program.
 ”Do you know where dad is?” frågar jag efter en stund.
 ”No, I haven’t seen him” mumlar Josh och jag nickar.

Cody

Jag ligger i sängen med headset i öronen och tänker på henne, Ella. Jag vill verkligen inte åka om 2 veckor och kanske aldrig träffa henne igen. Jag måste fixa det här på något sätt men först måste jag lära känna henne bättre.
 ”Cody! Stop listening to music when I'm talikng to you!” hör jag Tom skrika utanför dörren.
Jag ropar åt honom att han får komma in ifall han vill och han springer direkt in och sätter sig på sängen bredvid mig.
 ”I thought that you where gonna kiss her before” säger han plötsligt och jag tittar upp på honom.
 ”What? Who?” frågar jag förvånat.
 ”That new girl,  Ella. When you where arguing today I thought you would interupt her in the sentece and then kiss her” ler Tom och jag ruffsar till han hår och skrattar lite.
 ”Not yet, Tom. But soon”

Ella

När pappa äntligen kommer hem så är klockan halv ett.

 "Where have you been?!" säger jag och Josh samtidigt. Och ja, jag var i huset och inte gästhuset just nu.

 "Nothing special" säger pappa och går klumpigt in i köket. Jag visste det, han är full.

 "How much did you drink?!" säger jag oroligt och går fram till pappa där han tar fram en ölburk ur kylen.

 "Not much, a glas I think"

 "Oh god Thomas! Stop lying, we can see that you are drunk!" det är Josh som skriker ut dem orden. För första gången säger han 'Thomas' och inte 'pappa'.

 "Shut up boy!" skriker pappa och smäller till Josh hårt på kinden så att Josh nästan ramlar bakåt.

 "Stop it!" skriker jag och tar tag i Thomas hand innan han ska slå till Josh igen. "God, what the hell is wrong with you?! I thought you had changed a little bit but I guess I was wrong!" skriker jag och börjaar gå ut ur köket fast jag ger Josh en sista blick och han förstår exakt vad jag menar.

Han springer snabbt upp och packar sina grejer medans jag tar på mig skorna. När han kommer ner har han alla sina grejer i resväskan och vi börjar gå till gästhuset där jag packar mina grejer.

 "And where are you two going?!" hör vi pappa ropa när vi går ut ur gästhuset.

 "We're leaving!" skriker jag

 "Are you going to your mother?! Let me tell you something: she has moved to America and she is not comming back!" skriker pappa. Lämnat oss? Nej det är inte sant!

 "I don't believe you!" skriker jag och pappa slänger sin mobil till mig där det är ett meddelande från mamma.

 "See for youself!" skriker han och jag öppnar meddelandet och det står exakt vad pappa sa. "So where are you going now?!" ropar pappa och vi börjar gå bort från huset.

 "We won't tell you!" skriker Josh och vi försvinner längre och längre bort från huset.

Cody

När jag hör hur Ella, hennes bror och pappa slutar bråka springer jag snabbt ner till vardagsrummet där alla är vakna konstigt nog.

 "You want them to live here, right?" säger mamma och jag nickar.

 "Great we thought about it. They can live i the guesthouse" säger pappa

 "I think Cody wants Ella in his room" säger Tom och jag skakar snabbt på huvudet.

 "No, the guesthouse is great! I go tell them!" säger jag och springer till dörren där jag ser dem gå förbi.

 "Oh Cody" säger Ella när jag öppnar dörren.

 "You need a house right?" dem nickar snabbt och jag ler lite. "You can take the guesthouse" säger jag och dem tittar med stora ögon på mig.

 "Oh thank you Cody!" utbrister Ella och kramar om mig.

 "You're welcome" ssäger jag och dem börjar gå till gästhuset. När Ella är nästan vid gästhuset vänder sig Josh om för att säga något till mig.

 "Don't hurt her feelings, she have been hurt before and she really likes you" säger han och jag nickar.

 "I won't" han ler lite och går tillbaka till Ella.

**************************************************
********

Förlåt att det tog ett tag innan vi la ut nåt kapitel men Wilma är

ju i båten så det blir inte lika bra uppdatering, men här får ni

ett kapitel i alla fall :D

 "Thanks for today, Cody" ler jag när vi återigen står utanför pappas hus.

 "Anytime" säger han och jag ler mot honom innan jag går emot dörren till gästhuset. "Wait!" ropar han och jag stannar och vänder mig om. Han springer emot mig och ler ursäktande. "Can I get your number?"

 "Sure" fnissar jag och tar hans iPhone för att skriva in mitt nummer medan han tar min.

Han ger mig en snabb kram innan han går emot huset bredvid. Medan jag biter mig i läppen går jag in till gästhuset och släpper alla påsar. Jag ler och sjunker ner emot dörren. Vänta... varför ler jag? Är det på grund av Cody? Jag känner honom ju knappt! Och han är känd! Han har ju tusentals andra tjejer runt sig hela tiden, varför välja just mig?

Jag drar på mig min One Piece med leopardmönster och sätter upp håret i en bulle på huvudet. I byrån hittar jag mina kära, rosa mysstrumpor som jag drar på mig. Så sköna!

Jag går till badrummet och ser på mig själv i spegeln för att sedan ta bort sminket. När jag gjort det sätter jag händerna på bänken och möter min egen blick i spegeln. Dom blänker i ljuset från lampan. Eftersom klockan är halv sex har det börjat bli lite kallt ute, men jag går ändå ner till bryggan. Solen hänger lågt på himlen och det blåser lite. Små, små vågor rör sig över det blåa havet och jag hör ljudet när de slår upp mot stranden.

Jag tar upp mobilen och ringer Leah. Två signaler, tre, fyra...

 "ELLAAAA!!" skriker hon och jag ler sorgset.

 "Hi Leah" ler jag och tårarna stiger när jag hör hennes röst igen.

 "How is everything in Gold Coast? We miss you!"

 "It's... Good. I miss you too!!" säger jag hest och en tår lämnar mitt öga.

 "How is it going with your father?"

 "Pretty good... I guess" säger jag och snyftar.

 "Are you crying honey?" frågar hon oroligt.

 "I just miss you guys so much!!" gråter jag och hon snyftar.

 "Now you made me cry as well" snyftar hon och jag skrattar till glädjelöst.

 "You have to visit me soon" snyftar jag.

 "Yeah, we really need too!"

 "Ella!! The dinner is ready!!" ropar pappa från huset.

 "I gotta go, the dinner is ready, but I'll see you soon, right?" snörvlar jag och reser på mig.

 "Of course, honey. Bye!"

 "Love you, bye"

Jag börjar gå mot huset och torkar av fötterna snabbt innan jag slår mig ner vid köksbordet. Josh kommer ifrån sitt rum och pappa ställer fram maten.

 "So, what are you going to do tomorrow then?" frågar pappa när vi sitter ner igen.

 "I met this girl, Olivia, and I'm going to meet her tomorrow again" säger Josh med ett litet leende.

 "Oh, Josh got a new girlfriend!!" retas jag och puttar honom i sidan.

 "Maybe..." säger han generat.

 "Are you already together?!" utbrister pappa förvånat.

 "No! No, but we're dating" ler han och jag ger honom en high-five.

Vi skrattar och fortsätter äta. När jag är klar stoppar jag in disken i diskmaskinen och går till gästhuset. Jag slår på datorn och loggar in på Skype. Ingen rolig är inne, så jag loggar ut igen och lägger mig i sängen. Jag plockar fram mitt block med låttexter och fortsätter skriva på låten jag skrev i bilen. Snabbt döper jag den till Dream. När jag är klar med den finslipar jag den för att sedan borsta tänderna, byta om och lägga mig i sängen. Snabbt sätter jag i laddningen till min mobil. Plötsligt plingade den till och jag kollade. HotCodyS. Med ett flin öppnar jag SMS:et.

"Hello Ella! It's Cody, if you didn't know... Anyway, do you want to do something tomorrow? Chill at the beach maybe? XxCody" Jag ler och knappar in ett svart.

"Hey Cody! Yeah, that sounds fun! On the beach one o'clock? XxElla"

Han svarar med ett kort okej och jag somnar snabbt i den mjuka sängen.

Cody

När jag vaknar morgonen därpå ler jag stort och reser mig snabbt upp och tittar på klockan: 1:35 pm! Fan, jag har försovit mig!

Jag tar snabbt på mig ett par byxor när jag hör hur någon knackar på dörren. Jag öppnar snabbt och ser Ella i dörröppningen.

 "Just woke up?" flinar hon och tittar på mig från topp till tå. Jag har inte fixat håret och det ända som är bra är att jag har byxor på mig men ingen tröja, inte för att jag skäms eller nåt.

 "Yeah" ler jag tillbaka. Jag säger åt henne att komma in och hon sätter sig försiktigt i min fotölj och iaktar mig när jag fixar mig.

 "Done?" frågar hon efter en stund

 "Yes!" säger jag och vi går ut ur huset och sätter oss på den vita stranden och tittar ut på det klarblåa havet.

Ella

 "It's beautiful" säger jag och Cody ler mot mig.

 "Yes indeed" säger Cody och jag biter mig hårt i läppen.
Mer säger vi inte på ett tag tills Cody reser sig upp och sträcker fram handen till mig. Jag tar tag i den och vi börjar gå hand i hand vid strandkanten.
 "So are you really gonna stay here all summer?" frågar han efter en stund

 "Yes, but it's gonna be boring witout anny of my friends"

 "Well that must be boring to be here in 10 weeks without friends"

 "Yes but how long do you have vacation? I mean you are famous" säger jag och han stannar upp och tittar ner i sanden.

 "Well I have vacation in 2 weeks and then I will have a worldtour the rest of the weeks" säger han och jag tittar sorgset på honom.

 "Oh okay" säger jag och släpper hans hand och börjar springa till huset. Vafan trodde jag på?! Att han hade ledigt i 10 veckor och att han skulle spendera dem med mig?!Ha, vilken livlig fanatsi jag har!

 "Ella wait!" hör jag Cody ropaa bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och känner tårarna tränga sig genom ögonen.

 "What do you want Cody?!" fäser jag.

 "Why did you run away?"

 "Why should I when you are going in 2 weeks and I will never see you again?!"

 "Do you thinks this is fun for me?! I am always gone and I don't have time to be with my family! If it wasn't for you I would be with them all the time!" skriker han och det känns som någon hugger mig i hjärtat med en kniv.

 "Then don't be with me! I acctually don't care if you are with your family or not! Just go and leave me alone!" skriker jag och han börjar gå åt andra hållet.

 "Gladly!" hör jag honom skrika innan jag smäller dörren till det stora huset igen.

Jag går in till köket där det är helt tomt, jag ser snabbt på klockan: 3:30 pm

Har jag varit borta så länge?!

Jag hör några skratt från Joshs rum och går försiktigt upp dit.

 "I love you" hör jag Josh säga till någon och jag tittar in genom kikhålet men tittar snabbt bort ch springer ut ur huset.

 Undra vad pappa säger när hans favoritson har legat med en tjej han träffade igår.Tänker jag och flinar lite men jag skakar snabbt bort mig den känslan. Varför ska jag berätta det? Det är inte precis schyst!

Jag tittar snabbt på skärmen till min iPhone och ser ett meddelande från han, Cody.

 "Hey I'm sorry for what happend. I really like you (as a friend) and I don't want this to end like this. So what do you say, can we forgive eachother and have dinner tomorrow? xxCody" jag ler lite och knappar in ett svar.

 "Of course I can! But just if you pay ;) xxElla"

 "Sure! I come and get you at 7:30 pm :D C'ya xxCody" skriver han och jag svarar okej sen är våran konversation slut.

Den där killen är ju bara för söt!

**************************************************
***********

Har inget speciellt att säga men nu är Wilma i båten så jag ska

göra mitt bästa! Kommentera xx

Cody

När jag stiger in i flygplatsen möts  jag av en flock galna fans. Visst, jag borde vänja mig snart men det är svårt när man bara är 15.
 ”Cody, this way” ropar en säkerhetsvakt och jag följer snabbt efter.
 ”Can I go home to Gold Coast now?” frågar jag min manager, Matt.
 ”Yes, you can” säger han och jag ler svagt mot honom.

När vi efter några timmar kommer till Gold Coast går jag in i huset där mamma, pappa, Alli och Tom sitter. Alli är 14 år och Tom är 8 år.
 ”We’ve missed you!” säger Tom och springer fram och kramar mig.
 ”And I have missed you to” säger jag till honom och sen sitter vi oss vid matbbordet och börjar äta.
Efter en stund börjar mamma och pappa le lite finurligt mot mig.
 ”What is it?” frågar jag nyfiket.
 ”Well the house next to us, you know Thomas Smith?” börjar mamma. Jag vet dirket vem hon pratar om. Hon pratar om den där mannen som delar privat stranden med oss.
 ”Yes?” säger jag tveksammt.
 ”Well, he have a son and a daughter. Josh the son is 17 and Ella is in your age, and they will be here over the summertime” säger mamma.
 “Cool” mumlar jag eftersom jag egentligen inte bryr mig alls. Jag har aldrig gillat den där Thomas, jag hör varje kväll hur han skriker från sitt hus och alltid kommer hem full. Jag är inte förvånad varför hans fru chasa iväg honom från Sydney. Vem vill ha ett fyllo till man eller pappa.
 ”Can you please leave this to them?” fortsätter mamma och räcker fram en korg med lite olika saker.
 ”Why?”
 ”Just like a welcome from us” jag reser mig upp ch tar korgen. Bättre göra det nu innan det blir försent.
 ”Thank you Cody, how sweet of you” ler mamma och jag nickar och går ut genom dörren och mot Thomas hus.

Ella

När jag går in till det stora huset igen så hör jag hur det plingar på dörrren och som en vana för mig springer jag direkt och öppnar.
 ”Ehm… hi. My mum told me that I would give you this like a welcome to Gold Coast” mumlar killen i dörr öppningen. Jag tittar upp mot honom och stelnar till, herre min gud CODY SIMPSON!
 ”Thank you” säger jag kort och han ger mig korgen.
 ”So… I guess I see you around this summer” säger han och jag nickar. Vi säger hejdå och han börjar gå mot sitt hus.
Vänta va?! Bor Cody Simpson granne med pappa?!
Jag springer in i vardagsrummet där pappa och Josh sitter.
 ”Why didn’t you tell me?!” frågar jag chockat och båda tittar konstigt på mig.
 ”Tell you what?” frågar pappa förvånat.
 "That Cody Simpson lives in the house next to you!"
 "I didn’t think that you would care" han har faktiskt rätt. Ifall han bara skulle berätta skulle jag inte precis bry mig.
 "You’re right" mumlar jag och går ut till gästhuset och byter om till pyjamas. Det är inte sant! Cody Simpson bor i huset bredvid! Med dem orden somnar jag med ett leende på läpparna…

När jag vaknar morgonen därpå tar jag snabbt på mig ett par slitna jeansshorts och en gul magtröja. Jag borstar mitt hår och säter upp det i en hög toffs, jag sminckar mig naturilgt och sedan tar jag på mig mina vita gladiatorskor utan klack och går in till huset.

 "Morning sleepy head" flinar Josh när jag kommer in i köket.

 "Yeh, morning you to" säger jag och sätter mig ner vid matbordet och börjar äta frukosten.

 "So what are you two doing today?" frågar pappa och sätter sig vid matbordet.
 "I'm gonna look around and find some friends" säger Josh och pappa nickar gillande.

 "And you, Ella?"

 "She's gonna look for Cody" flinar Josh och jag slår honom löst på huvudet.

 "No I won't. I'm gonna look around in the mall" säger jag och pappa nickar.
 "Don't waist to much money on cloths and stuff like that" säger pappa.

 "I won't" säger jag kort.
När jag är klar tar jag min Louis Vuitton handväska.

 "Bye" mumlar jag och börjar gå ut genom dörren men pappa ropar på mig direkt innan.

 "What is it?" frågar jag och han kommer fram till mig.
 "You can borrow the moped" säger han och tar fram ett par nycklar ch sträcker sig efter en hjälm.
 "Thank you" säger jag och han nickar.

När jag kommer till köpcentret är det redan många människor där. Fast det är ju inte så konstigt, det är fredan och dem flesta åker alltid och handlar kläder då.
 "Hi Ella!" hör jag någon ropa bakom mig. Jag vänder mig om och ser Cody där och jag kan inte låta bli att le.
 "What the hell are you doing here without securityguards?!" frågar jag chockat.
 "Look around you" flinar han. Jag vänder mig om och i varje hörn står det minst 3 vakter.
 "Oh, that explains alot" säger jag och han nickar.
 "So, do you need a guid here?" frågar han och jag ler lite.

 "Sure" säger jag oh vi börjar gå runt bland affärerna. Tänk att jag går runt med Cody Simpson i ett köpcentrum, det är galet!

**************************************************
*********

Hej hej! Nu är jag tillbaka igen! Hoppas ni gillar kapitlet och

kommentera gärna!

C'ya! :)

Okej, som ni kanske märkt har vi börjat med en ny berättelse som handlar om Cody Simpson. Vi (mest Wilma) har lagt ut 3 inlägg: en handling och två kapitel. Men det som jag undrar över är varför ni inte kommenterar, är det nåt fel med att vi skriver om Cody? Gillar ni inte handlingen? Jag vet att man inte alltid kommenterar men nu börjar jag undra. Så snälla försök kommentera nu, för Wilma ska till båten imorgon och om 12 dagar ska jag utomlands så vi vet inte hur uppdateringen kommer att bli men snälla, kommentera så mycket ni kan…

FÖRLÅT! I förra kapitlet stod de att de skulle flyga till Gold Coast, men de ska åka tåg eftersom det inte är så jättelångt mellan städerna!!

Vi kommer fram till tågstationen tillslut och letar efter vårt tåg. Det är nämligen en sträcka från Sydney till Gold Coast, så tåget är redan här. När vi hittar rätt går vi på och ställer våra resväskor i ett utrymme som finns i en hel vagn. Sedan sätter vi oss vid våra platser och jag sätter på musik direkt.

Jag sjunger med i mitt huvud och rör huvudet sakta i takt till Boyfriend. Josh ser på mig och suckar. Okej, jag erkänner. När jag lyssnar på musik har jag så högt att man hör väldigt väl vilken låt det är, även om man inte har på sig hörlurarna. Josh brukar alltid säga till mig att jag kan förstöra hörseln, men det gör han inte den här gången.

 "Hi dad!" hör jag honom säga och jag kollar snabbt på honom. Mobilen, såklart.

Han pratar med pappa ett tag, men jag bryr mig inte. Jag kollar bara ut genom fönstret och ser familjer gå/springa runt. En äldre man (gubbe som många skulle uttrycka sig) sitter själv på en bänk med huvudet sänkt.

Några timmar senare

Vi kliver av tåget och jag sträcker på mig. Solen bränner i ansiktet och jag ler lite nöjt. Fint väder i alla fall.

 "Dad would meet us at the parking lot" säger Josh och vi går mot parkeringen.

Hjärtat slår. Blodet pumpar. Varför är jag nervös? Det är bara Thomas. Fast han är ju din pappa. Nej, det är han inte! Jo, han är din biologiska pappa, även om du inte vill. Men tyst!

Men hjälp... Varför bråkar jag med mig själv? En sommar skadar väl aldrig... Eller?

 "Dad!!" skriker Josh och springer ifrån, men hans väskor står kvar.

Jag följer Josh med blicken och den fastnar på mannen som tar emot honom. Thomas... De kramas länge. Pratar med varandra. Ler. Skrattar. De går emot mig och Thomas ler lite.

 "Right, I got a daughter too" ler han och ska krama mig när jag backar undan.

 "Yeah, you do" mumlar jag och Josh suckar.

De två går bredvid varandra till en svart hummer. Josh inspekterar bilen lite medan pappa lastar in hans grejer.

 "I can take those for you" säger pappa och pekar på mina väskor.

 "No, I can carry those in by myself" säger jag och lyfter in dom utan problem.

Jag sätter mig i baksätet och Josh sätter sig fram med pappa.

 "This car is awesome" ler han och pappa ler stolt.

 "I know, isn't it?"

Josh skrattar och de fortsätter prata. De diskuterar något jag inte bryr mig om. Allt jag bryr mig om är låtarna som spelas i mina öron. Just nu är det låten Believe med Justin Bieber. Förvånad?

Jag är en belieber, bara så ni vet. Jag avgudar honom. Han är verkligen min Gud! Påriktigt!

Jag tar fram mitt block och börjar skriva lite. Tillslut får jag till en melodi i huvudet och skriver ner ord som blir till meningar som formar första versen. Efter bara några minuter har jag fått till refrängen också.

Ja, jag älskar att skriva låtar. Kanske har jag så lätt för det på grund av mitt liv. Det är så många känslor inblandade. Om jag inte hade skrivit låtar som jag gör nu, så skulle jag må så mycket sämre. Då skulle jag ju inte kunna skriva av mig. Leah och Emily brukar tjata om att ha en dagbok, men aldrig! Gud vad tråkigt!

 "Honey, we're here" ler pappa och jag höjer ögonbrynet.

Jag kliver ur bilen och ser ett ganska stort, vit, modernt hus framför en vit strand. Ett strandhus? Wow... Mina armar lyfter ur mina väskor och jag drar dom till huset.

 "Where is my room?" frågar jag pappa och han kliar sig i bakhuvudet.

 "You're actually going to live in the guesthouse" säger han och nickar mot ett litet hus bredvid.

Jag går dit och öppnar dörren. Wow... Det är ju som en lägenhet! Badrummet är till höger, köket till vänster, en säng står längst den högra väggen och det finns en stor plasmaTV stående på byrån framför sängen.

 "Wow..." mumlar jag.

Golvet är i vitt trä och väggarna är turkosa. Sängen är bäddad med vit lakan, turkost påslakan, vitt örngott på alla tre kuddar, vitt överkast och några turkosa designkuddar.

När jag packat upp mina resväskor drar jag av mig mitt linne och drar på mig en grå oversize tröja med svart trygg. Ena ärmen drar jag ner så jag visar ena axeln. Mitt hår drar jag ner på axlarna och jag sminkar mig lite extra innan jag lämnar gästhuset och vandrar barfota  ner mot stranden. Det är en privatstrand, men det finns människor både på vänster och höger sida.

Jag går ner till havet och ska precis sätta mig när jag ser en brygga några meter ifrån mig som jag går ut på. Det blåser lite lätt i mitt hår och jag sätter mig med fötterna i vattnet. Sedan sluter jag ögonen och låter vinden smeka mitt varma ansikte.

 "Ella?"

Jag vänder på huvudet och ser Josh stå där. Med en suck vänder jag tillbaka huvudet mot solen.

 "Yes?"

 "Please, don't be that rude to dad. He care more than you think" säger han.

Jag har aldrig sett Josh såhär. När han såg pappa blev han en liten kille igen. Hans ögon speglar besvikenhet och sorg.

 "But he called you, all the time, but he didn't even send me one message" säger jag sviket och han ser på mig med den där speciella blicken.

 "You didn't send him an message either"

 "I've changed, Josh. I'm not that pretty girl like I was ten years ago. I grew up. Became who I am now. And I can't handle it! This is just who I am! And I changed like this just because of my life. So it's not my fault that I am who  I am" säger jag med tårar i ögonen.

 "He miss you" säger han, vänder sig om och går till huset.

Tårarna börjar rinna nerför mina kinder och jag gör inget för att hindra dom. Jag låter dom rinna. Varför gråter jag ens? Gråter jag för pappa? Vad har han gjort för att förtjäna mina tårar? Jag känner honom inte ens!

Jag reser mig upp och går till huset igen(det stora). Pappa står i köket och ler svagt mot mig.

 "The dinner is ready" ler han.

Jag ler lite mot honom och sätter mig vid matbordet, bredvid Josh. Bordet är lite kvadratiskt med fyra stolar på varje sida. Pappa ställer fram maten och de börjar äta. Jag lägger på mat sist och börjar äta. Det är kyckling gryta med majs och ris.

 "It taste amazing" berömmer Josh och pappa ler stolt.

 "Yeah, it does" lägger jag till med ett leende och han ler stort mot mig.

Kanske blir det bättre med vår relation ändå...

*********************************************

Så... Kapitel två är UTE! Kom igen nu, kommentera på!!

Kiss And Hugs WILMA

 "I don't get why you have to go!" tjuter Leah när vi sitter på StarBucks kaféet på stan medan hon smuttar på sin varma choklad.

 "Me neither! Why does she want you to go?" lägger Emily till och jag rycker på axlarna.

 "Since she did not get full custody of me and Josh so has my father the right to meet with us" säger jag och pillar på duken som ligger tät på bordet.

 "But not over a whole summer!" piper Leah och Emily nickar.

 "You're going to miss to much! John is about to have his poolparty and think about all the beach parties" säger Emily.

 "There isn't something I can do. I've already tried" suckar jag.

 "I can't get that you're going tomorrow" suckar Leah och jag suckar också.

 "I know. It's sick, isn't it" mumlar jag.

 "I'm going to miss you so much!" utbrister Leah och kramar mig från sidan.

 "We are going to miss you so much!" rättar Emily och jag fnissar.

 "I'm going to miss you too, muppets" flinar jag och de ger mig ironiska, chockade miner.

Vi brister ut i skratt och lämnar kaféet. När vi börjar gå nerför gatan krokar vi varandras händer, jag går imitten som vanligt. Klockan är snart fem och jag måste packa det sista inför imorgon. Så vi går mot vår gata och stannar när vi är hos Emily.

 "Good luck, and promise to text, call and skype me!!" tjuter hon och kramar mig hårt.

 "Promise!" säger jag och hon pussar min kind innan hon går upp på gården och in igenom ytterdörren.

Jag och Leah fortsätter gå och stannar några hundra meter fram där hennes hus är. Vi ser på varandra och tårarna bildas i mina ögon.

Leah och jag har varit bästisar sedan vi var bebisar. Vi klarar knappt två dagar utan varandra. Emily har jag också varit bästis med, men henne träffade jag när vi var runt tio.

 "I will really miss you, Ella" säger hon hest och tårarna stiger i hennes ögon.

 "Aww, I will miss you too, Leah!"

Vi slänger armarna om varandra och tårarna strömmar. Efter fem minuter släpper vi varandra och hon går in till sig. Jag fortsätter gå ungefär hundra meter till mitt hus. Stort. Grått med vita husknutar. Vit dörr. En balkong på framsidan. En liten altan på husets framsida. Jag går över gårdsplanen i gruset och klampar uppför den fem trappsteg långa stentrappa som sitter två meter framför ytterdörren.

Jag öppnar och drar av mig mina blåa Converse och hänger upp min svarta skinnjacka.

 "Are you finished with your luggage?" frågar mamma mjukt och jag blänger på henne.

 "No"

 "Okey, Ella, I know that you don't want to visit your dad, but..." säger hon men jag avbryter.

 "Thomas. He's not my dad" hon blänger på mig.

 "Okey, you don't want to visit Thomas but I think it's good for you"

 "Good for me?! I've no friends there!!" skriker jag och jag ser Josh kolla på mig från vardagsrummet.

 "Ella" säger han bara och ger mig den där stränga blicken.

Jag stönar högt och stampar upp till mitt rum. Tre Louis Vuitton resväskor ligger på sängen. Alla är stängda förutom en.

Jag går fram till min stora stereo och sätter på Justin Biebers nya album Believe. Med riktigt hög volym på så börjar jag slänga i grejer i resväskan som jag glömt. Typ som hårprodukter, hudkrämer och andra VIKTIGA saker.

När jag ligger på sängen med väskorna ställda vid dörren knackar det på dörren.

 "Come in!" ropar jag.

Dörren öppnas och in kommer Josh. Hans blick faller på stereon och suckar. Dörren stängs efter honom och han sätter sig på sängkanten. Jag kan inte tyda hans blick.

 "Ella, I know that you don't like your father..."

 "Thomas" avbryter jag snabbt och han suckar.

 "Stop it! He is your father and YOU KNOW IT! Just stop pretend that you don't care! Inside of you, I know that you love him as much as I do. Just because you don't live with him, or don't know that much about him, it doesn't mean that he isn't your father. You'll only have one real father in your life. Do you really want to lose him? And please, don't hurt him while we're there. I'm really happy to see him again" säger han och går ut ur rummet.

Jag suckar och ser upp i taket. Dörren smälls igen och tårarna stiger i ögonen. Jag vill inte bråka med honom. Han är ju alltid där för mig och stöttar mig. Utan han vid min sida i Gold Coast kommer jag inte överleva.

Nästa morgon vaknar jag av att någon drar upp persiennerna. Solen skiner rakt i mina ögon och jag kvider till.

 "Wake up, honey. In an hour, we'll go to the airport" hör jag mamma säga lent och hon lämnar rummet.

Jag sätter mig upp och sträcker på mig. Sedan ställer jag mig upp och drar på mig vita spetsunderkläder, ett par mörkblåa jeansshorts och ett grå/brunt, löst linne. JAg stoppar in lite av linnet i shortsen och sminkar mig med mascara, foundation, rouge, eyeliner och lite ögonskugga för att sedan borsta håret och låta det hänga nerför mina axlar.

Jag drar på mig ett par vita hälstrumpor och pressar ner mina fötter i ett par smutsiga, slitna svarta Converse utan att knyta dom. Sedan går jag ner till köket och drar till mig ett äpple.

När jag burit ner båda mina resväskor till hallen och stoppat ner lite grejor i mitt handbagage (en Louis Vuitton handväska) så går jag ut till taxin som väntar utanför. Chauffören bär in mina resväskor och jag går tillbaka till huset. Mamma står på altanen och kramar Josh. ÄVen om hon inte tror jag hör, så kan jag faktiskt urskilja vad hon säger.

 "Take care of her, please? She's just upset. Call me if something is wrong" säger hon tyst.

 "I promise"

De släpper varandra och jag kramar mamma.

 "Please, atleast try to be with dad, okey?" säger hon och jag suckar.

 "Fine" spottar jag ur mig och följer med Josh till taxin.

Jag sätter på mig mina lila JustBeats och sätter på Believe på min iPhone4s (vit). Musiken dunkar i mina hörlurar och jag ser hur min gata försvinner bakom oss.

*************************************

Hej allihopa! Vet att jag inte varit så mycket och uppdaterat på bloggen på sista tiden, men nu kommer jag försöka vara mer aktiv! Problemet är att jag åker bort på torsdag till båten för att fira midsommar, och direkt efter det åker jag till vår stuga i Sälen, men jag lovar att i alla fall försöka skriva så mycket jag kan!

Hur verkar berättelsen då? Bra/dålig?

XoXoWilma

Namn: Ella Smith

Ålder: 15 år (12 augusti 1997)

Familj: Skilda föräldrar, en äldre bror Joshua(Josh)

Bor: Charlotte (hennes mamma) bor i Sydney, Thomas (hennes pappa) bor i Gold Coast, Queensland

Intressen: Spela och skriva musik (spelar piano och gitarr)

Vänner: Två bästa vänner Emily och Leah

Utseende: Platt hår nertill revbenen och isblåa ögon. Ganska kort (1.68)

Ella och Joshua blir tvingade att bo hos sin pappa över sommaren på grund av att deras mamma skulle på affärsresa. Ella gillar inte sin pappa. Hon nästintill hatar honom. Plus att hon inte vill lämna Leah och Emily. Joshua däremot vill dit och spendera tid med sin pappa. Joshua och Thomas hade en riktigt bra relation innan han och Charlotte separerade.

Men sommaren blir inte som Ella tänkt sig då hon träffar en kille. Sommaren blir full av kärlek, svek, tårar, blod, vänskap och familjedrama.

Alison - 1 år senare

Det har gått ett år nu, och vi har inte hört ett ord av Nicole, är hon död kanske? Nej så får man inte tänka, hon ligger säkert i ett hörn nerdränkt med blod medans Luke och hans vänner misshandlar henne.

Jag och Zayn har äntligen blivit ihop och nu har vi köpt ett hus där vi ska bo i med resten av killarna, det ligger någonstanns utanför London, alltså på landet och det är underbart där!

 "Hey let's go!" ropar Zayn och tar in mig i en kram och alla andra ler, jag tittar på Niall och att han har ett sorgset leénde på läpparna.

Jag drar mig försiktigt ur Zayns kram och kramar hårt om Niall.

 "Don't worry, she is okay. And you will soon find someone better, I promise" viskar jag och han nickar.

Vi går ner för trapporna och in i en svart hummer och sen kör vi mot huset.

 "Come on, open!" säger Louis och hoppar upp och ner och jag vrider om nyckeln och vi går in í huset.

Nicole

Jag sitter i hörnet eller för att vara exakt, jag ligger i hörnet av stugan helt nerblodat medans Luke och hans vänner misshandlar mig.

För ett år sedan trodde jag attb jag kunde ändra Luke och göra honom till en god människa men jag kunde inte ha mer fel, Luke är själva djävulen och det finns ingen värre.

 "I'm fucking tired of you, you're stoupid whore!" skriker Luke och sparkar mig hårt i magen. Hora? Var jag verkligen det?

 "I'm gonna kill you!" fortsätter han ryta och sen känner jag något varmt rinna ut ur magen, blod.

Luke och hans vänner ara står där och tittar på när jag är påväg att dö. Dö, är det vad jag är påväg att göra? Kanske, men jag har fått förlite blod i kroppen att tänka på något annat.

 "She's gonna die, Luke!" skriker nån av hans vänner.

 "So what?! I don't care about that stuipid whore!" ryter han och sen blir det tyst.

 Tack för att ni alltid fanns där, tack för att ni var ett par riktiga vänner: Zayn, Niall, Louis, Liam, Harry och tack för allt Alison...

Det är min sista tanke innan jag lämnar världen föralltid...

Alison

Vi har fixat hela huset nu och nu sitter vi framför tv:n och programmet vi tittar på nu bryts, precis som det gjorde för ett år sedan.

 "Nicole Malik was found dead a couple of hours ago in a small house, and no one was there" säger reportern och vi brister ut i gråt. Hon var död. En av mina vänner har dött och jag var inte där när hon dog.

 "She is dead" säger Zayn mellan tårarna och vi nickar.

 Livet är för kort för att slösa bort på onödiga saker.

 Man ska leva livet när man har chansen och det bästa

är att ha en vän bredvid sig och som jag alltid brukar säga:

Two Stars Shine Brighter Than One...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, nu är den här avslutad! Och förlåt iffal det blev lite kort men det var dte ända jag

(Rim) kom på. Hoppas ni gillade berättelsen och snart ska vi börja med nästa!

C'ya!!!!