Lyssna samtidigt SKIN med SixxAM

Cody

När jag kommer in till huset igen efter en kvart sitter Josh, mamma och pappa i vardagsrummet. Alla ser lite ledsna ut. Genast känner jag ett sting av oro inom mig. Ella är inte här... Hon kanske är i gästhuset? Har Josh berättat vad jag gjort för mina föräldrar?

 "Where is Ella?" frågar jag oroligt och Josh ger mig en ond blick.

 "She left. She's on her way back to Sydney" säger han hårt och mamma och pappa ger mig besvikna blickar.

 "Why, Cody?" säger pappa och jag springer ut ur huset.

Sedan bär det av mot tågstationen. Jag antar att hon åker tåg, eftersom det är ganska kort att flyga.

När jag kommer fram springer jag ut på perrongen. Precis då ser jag en tjej med långt, blont hår stiga på ett tåg.

Snabbt springer jag dit och märker att det är Ella.

 "Ella! Wait!" ropar jag och hon vänder sig om.

Hennes kinder är blöta och hennes ögon glansigt röda. En man tar hennes väska och tar på den på tåget. Han säger något till henne och hon nickar. Jag går fram till henne och hon ser bort.

 "Ella, I'm sorry. Please don't leave" säger jag med gråten i halsen.

 "What do you want me to do?! I couldn't live in the guesthouse anymore! That would just be weird" säger hon och snyftar.

 "Ella, Brooke isn't my girlfriend!"

 "But you want her to be, I got it. You love her. And I wish you a very good future with her" säger hon och torkar sina tårar.

 "I don't want her to be my girlfriend! I don't love her!" utbrister jag.

 "Then why did you tell her so?! She believe that you do now, and you're just going to hurt her like you hurt me! I hope you learn something from this!" gråter hon.

 "Ella... Please" gråter jag.

 "I've had problems my whole life! I've been going through this a couple of times! Even worse! But I didn't expect it from you!"

 "You know that you can't run away from all your problems" säger jag allvarligt och hon skrattar till glädjelöst.

 "I'm not running away! I'm trying to forget you! I'm trying to move on from a person that I loved, but that love someone else!" utbrister hon och börjar gråta igen. Hon älskade mig...

 "Ella! I'm sorry! The last thing I wanted was to hurt you! I really like you and I don't want to lose you!" säger jag och hon ler sorgset.

 "It's to late. You've already lost me" säger hon och går på tåget.

 "Ella!" gråter jag och ser henne sätta sig ner vid fönstret.

Jag går fram till det och börjar slå löst på det. Tåget börjar åka och jag springer efter. Ella gråter häftigt och regnet slår som spön i backen.

 "Ella!!" skriker jag och ser tåget försvinna ifrån mig.

Jag faller ner på knä och börjar gråta. Hon älskade mig och jag älskar henne. Hon visste det inte. Jag visste inte det. Allt är förstört. Och nu är hon borta. Kanske föralltid. Jag förstörde allt. Allt är mitt fel och nu har jag förlorat min bästa vän, tjejen jag älskade i hemlighet. Josh måste hata mig. Jag kommer inte kunna klara av att se på honom. Han liknar Ella och jag kommer bara tänka på henne. Deras blonda hår och blåa ögon. Deras leende. Allt! De skulle kunna vara tvillingar!

Ella

Cody springer bredvid fönstret. Han gråter. Jag med. Som in i helvete. Men snart försvinner han ur min sikt. Jag drar upp knäna mot bröstet och kramar om benen medan jag pressar ansiktet mot benen. Låter tårarna rinna.

Jag tar upp mobilen och ringer Leah. Hon svarar efter tre signaler.

 "Ella!!" säger hon och jag brister ut i ett gråtanfall. "Ella, honey, what's wrong?!" frågar hon oroligt.

 "He didn't love me. He loved someone else!" gråter jag och folk kollar på mig som om jag var ett djur på något zoo.

 "Who?"

 "Cody, dads neighbour"

 "Oh my God, Ella I'm so sorry! That's horrible!"

 "I'm on my way to Sydney. My mother is in the US, can I live with you for a while when I'm searching for an apartment?" frågar jag och snyftar.

 "Of course honey! You can stay as long as you want to! I know! You, me and Emily can move to an apartment together!!!"

 "That would be awesome" ler jag och snörvlar lite.

 "And forget about Cody! He's an asshole! How dare he hurt my little baby like that?!" skojar hon och jag skrattar lite.

 "I'm use to it"

 "Aww, but I got to go, I'll meet you at the station. Call me maybe!!!" sjunger hon och jag ler.

 "Bye"

Vi lägger på och precis då ringer Josh.

 "Hi" säger jag och han snyftar.

 "Have you left?"

 "Yeah. I'm on the train"

 "Cody, was he tere?"

 "Yes, we talked... I told him I loved him and stuffs... He cried, but I'm going to look for an apartment with Emily and Leah" säger jag.

 "I think I'll stay at Olivias house for a while"

 "Okey, Don't worry, be happy" ler jag och lägger på.

Hur mycket jag än vill glömma Cody går det inte. Han finns alltid där i min hjärna. Någonstans. Och snart ska han på världsturné. Han kommer glömma mig. Men jag kommer aldrig glömma honom. Han betydde för mycket. Aldrig att han skulle kunna försvinna direkt. Det kommer ta tid. Tid av tårar och smärta. Men jag ska klara det. Jag ska kämpa mig igenom barriären av sorg. Ta mig fram till glädjen. Och jag kommer ha två vänner vid min sida hela tiden. De kommer aldrig lämna mig som Cody gjorde. De kommer aldrig svika mig som Cody gjorde. De kommer aldrig... Okej, nu tänker jag på Cody igen. Men nu vet jag att det är sant...

Jag älskar honom...

-------------------------------------------------

Kapitel 8 är ute nu!! :D Haha, två kapitel på väldigt kort tid ;) Förtjänar några kommentarer kanske...? Xxx

Ella

 "So... Who is Brooke?" frågar jag när jag och Cody sitter på stranden.

 "Ehm... Just, a friend of mine" säger han nervöst och jag ser på honom.

 "You're lying" säger jag lugnt och han ser på mig.

 "No, why would I?" säger han och jag suckar.

 "Cody, I'll ask you again and this time, I want an honestly answer: who is Brooke?" frågar jag igen och han suckar.

 "We had a thing going on a while ago, before you and Josh came here" säger han och jag nickar lite.

 "Do you like her?" frågar jag stelt och ser ut över horisonten.

 "She's nice" säger han avvikande och jag nickar lite.

Min blick söker efter Josh, men jag hittar honom inte. Så jag tar upp mobilen och ringer honom. Efter några signaler svarar han.

 "Ella? What's up?" svarar han och skrattar lite.

 "Where are you?" frågar jag och Cody ser lite på mig.

 "Oh, sorry! I forgot to tell you! I'm with Olivia" jag suckar lättat.

 "Josh, you can't do like that. Not anymore. From now you have to tell me when you're going somewhere BEFORE I call you and ask after you" säger jag strängt och han skrattar lite.

 "I'm the old one here" skrattar han.

 "Yeah, so I wouldn't have to look after you!" fräser jag och lägger på.

 "Is everything okey?" frågar Cody försiktigt.

 "Yes, everything is fine" suckar jag.

Jag lägger mig ner på min handduk och sluter ögonen. Solen steker på min kropp. Jag fixar till min vita bikini lite innan jag suckar lite. Cody sitter fortfarande upp och ser ut över vattnet. Plötsligt ringer hans mobil. Han tar upp den och svarar.

 "Brooke! Hi!" säger han och jag stelnar till, men lyssnar. "I'm sorry, I forgot it" säger han efter ett tag. Han är tyst en stund och ett leende kryper fram på hans läppar. "Aww! I miss you too!" ler han och jag stelnar till lite.

Cody

 "So... Can I come over now?" frågar Brooke.

 "Ehm... I'm actually with a friend" säger jag.

 "Tonight then? On a date" säger hon och jag hör att hon ler.

 "A date? Uhm... Yeah, sure"

 "Okey! Good! Can you pick me up at six?"

 "Yeah sure"

 "Okey, good! Love you!"

 "Love you too" säger jag tveksamt och lägger på.

Ella reser sig upp och går med raska steg mot gästhuset.

 "Ella! Wait!" ropar jag och springer efter henne.

 "Why are you acting like you actually like me when you love another girl?!" fräser hon och jag ser sorgset på henne.

 "She said Love you, what could I do?!" säger jag och hon stannar och vänder sig om.

 "Do you know what LOVE means?" väser hon och jag suckar.

 "Of course I do!"

 "Apparently not! That word is nothing you can go around and say to people and think that 'oh, that was nothing, they'll get over it' because they just starting to think that you actually love them! And in the end it's them who get hurt!" ryter hon och springer mot gästhuset.

Jag suckar frustrerat och sparkar i sanden. Vad har jag gjort?!

Ella

Tårarna börjar rinna och jag slänger igen dörren till gästhuset. Jag slänger mig på sängen och gråter högt. Snörvlar. Snyftar. Gråter. Hulkar.

 "Ella? What's wrong?!"

Jag ser upp och möter min brors blick. Han går emot mig och jag slänger mig i hans famn. Han tar emot mig och jag lägger benen runt hans midja. Jag gråter ut mot hans hals och han stryker mig över ryggen. Jag känner hans fingrar genom mitt hår och snyftar.

 "What's wrong?" viskar han.

 "Cody..." gråter jag och han spänner hela kroppen.

 "What did he do?" frågar han stelt.

 "He doesn't even like me because he love another girl" gråter jag och han släpper ner mig på sängen.

Han rusar ut ur huset och ner på stranden. Snabbt ställer jag mig på verandan och ser Josh putta till Cody.

 "You promised me to not hurt her!" hör jag honom ryta.

 "Calm down" säger Cody lugnt och Josh puttar till honom igen.

 "You promised!!" skriker Josh och puttar ner honom i sanden.

 "Josh! Stop it! He is not woth it!" skriker jag och hoppar ner i sanden.

Jag springer fram till Josh och tar tag i hans arm, sedan drar jag honom mot gästhuset. Jag slänger en snabb blick bak på Cody och ser honom sitta i sanden med ansiktet i händerna. Men jag bryr mig inte. Han gjorde fel. Jag vart sårad. När vi kommer in till gästhuset suckar jag lite.

 "Josh, maybe we should go back to Sydney?  I mean, it will be weird to live here after this" säger jag och han suckar lite.

 "But we have no place to live there" säger han.

 "I can sleep over at Emilys place, or Leahs. Then we can search for an apartment" säger jag och han ler lite.

 "But I don't want to leave. Not yet. I've just met Olivia and I really love her" säger han och jag suckar lite.

 "Then I'll move back to Sydney" säger jag och börjar packa min resväska.

 "Ella, please..."

 "No, Josh!" avbryter jag. "I'll move there, you can't change that" säger jag allvarligt och lägger ner min tandborste och sminkväska i resväskan.

Han suckar lite och sjunker ner på sängen medan jag går runt och packar ihop mina saker. Snart är jag klar och stänger resväskan.

 "Bye" säger jag och ställer resväskan vid dörren.

 "Promise to call me" säger han och kramar mig hårt.

 "I promise" viskar jag och känner en tår rinna nerför kinden. "I'll miss you" ler jag sorgset och tar ett steg ifrån honom.

 "I'll miss you too"

Jag tar min resväska, vinkar lite och går ut. När jag stängt dörren stannar jag. Tänker lite. Men ringer en taxi som kommer snabbt. Jag sätter mig och vi åker mot tågstationen. Med huvudet lutat mot rutan ser jag hur regnet sakta börjat droppa ner från himlen.

-------------------------------------------------------------------------

Kommentera på nu!!

Som ni kanske vet är Rim bortrest och jag(Wilma) har ansvaret för bloggen! Nu är det riktigt kul att skriva, så jag kommer fortsätta på nästa kapitel NU! :)

Ella

När vi kommer in till gästhuset kollar vi runt lite först innan jag lägger upp min resväska på ena dubbelsängen.

 "What did you say to Cody?" frågar jag för att bryta den jobbiga tystnaden.

 "I just... Said thanks for letting us live here" säger han och rycker lite på axlarna.

 "Okey..." säger jag och går ut till den lilla verandan på baksidan mot stranden.

Månen är högt upp på himlen tillsammans med tusentals stjärnor. Han behöver aldrig vara ensam, månen alltså.

Hur kunde mamma bara sticka sådär? Ville hon bara bli av med oss och dumpade oss hos pappa? Vi har ju ingen annan släkting, så vart ska vi ta vägen? Jag tänker fan heller bo hos pappa. Vi får väl leta efter någon lägenhet eller något.

 "Hey"

Förskräckt kollar jag åt höger där Cody kommer gåendes i sanden nedanför verandan som är lite upphöjd.

 "Oh, hi" flämtar jag och lägger handen på hjärtat.

 "Sorry, I didn't mean to scare you" ler han mjukt och gör en gest mot strandkanten. "Want to walk with me?" frågar han och jag ler lite.

 "Sure"

Jag går ner till honom och känner sanden krypa mellan tårna. Den är fortfarande varm efter en varm dag i solen. Vi går ner till strandkanten och jag går i med fötterna. Vågorna svalkar mina vrister och jag ler lite med stängda ögon. I vattnet speglas månens ljus och skapar en mångata(sök på google).

 "It's beautiful" säger jag och andas ut.

 "Yes, just like you"

Jag ser på honom och han ler lite generat. Jag känner hur mina kinder blossar upp och gömmer ansiktet i händerna.

 "Aww" ler han och jag fnissar tyst.

 "Stop it" flinar jag och går ut i vattnet en bit.

Jag stoppar i händerna och skvätter upp vatten på honom. Han piper till och går ut till mig. Jag skrattar och springer ifrån honom.

 "You shouldn't have done that!" säger han bakom mig och tar tag i min midja.

Jag skriker och skrattar medan han snurrar runt mig i sanden. Han sätter ner mig på marken men håller kvar sina armar. Han pressar ner sitt ansikte i mitt hår och jag hör hans andetag i mitt öra. Jag ryser av välbehag och han pussar försiktigt min hals. Med ett leende vänder jag mig mot honom och våra ansikte förs närmre varandra.

 "Cody! Come inside, we need to talk!" ropar hans mamma inifrån och jag backar snabbt.

 "I'm coming, mother!" ropar han och skojar till det lite när han säger mother istället för mum.

 "Well... I see you tomorrow?" säger jag och vi börjar gå upp på stranden igen.

 "Yeah, I'll come and get you for breakfast" ler han och kramar mig innan han joggar mot huset där hans mamma väntar.

Jag suckar lyckligt och går upp på verandan och in i gästhuset. Josh sitter på sin säng med datorn framför sig.

 "I saw you. You really like him, don't you" ler han med blicken på datorn.

 "Stop it" flinar jag och slänger mig på mage på min mjuka säng. "Yes, I do" ler jag för mig själv och snurrar runt så jag har blicken i taket. Jag gillar honom verkligen...

Cody

 "What's up?" ler jag och slår mig ner framför mamma vid köksbordet.

 "Just because I know how Thomas can be, I'll let them live in the guesthouse, but sometime, they have to move out" säger hon allvarligt och jag sänker blicken.

 "They maybe can go back to their mother later" säger jag och hon nickar.

 "Talk to them tomorrow and ask them how they want to do" ler hon och reser på sig. "I'll go to bed now. Good night darling" säger hon, pussar min panna och går mot trappan.

 "Good night mum!"

När jag kollat att alla dörrar är låsta går jag upp till badrummet och gör mig i ordning. Sedan går jag till mitt rum och lägger mig i sängen. Jag somnar efter en halvtimme med Ella Smith i tankarna...

Ella

 "Rise and shine!!"

Jag slår sakta upp ögonen och ser Cody hoppa i min säng. Med en grymt slänger jag en kudde på honom och han skrattar.

 "Who let the monster in?" grymtar jag och Josh skrattar.

 "Well, who lives with you in this house?"

 "You're the devil" säger jag och pekar på Cody. "And you're the devil's son" fortsätter jag och flyttar pekfingret till Josh.

 "I love you too, sister" flinar Josh och Cody ler.

 "The breakfast is served inside" ler han och drar upp mig.

 "I have to change first, so... I'll be there soon" ler jag och han nickar.

Cody försvinner ut och jag och Josh gör oss i ordning. Med en blick på vädret konstaterar jag att det är riktigt varmt. Så jag drar på mig ett par ljusa, korta jeansshorts med ett brunt, tjockt skärp och en vit shorta. Jag sminkar mig med lite foundation, puder och mascara för att sedan borsta mitt långa hår.

 "Are you done yet?!" ropar Josh från hallen, då jag står i badrummet.

 "Yeah, coming!" ropar jag och går ut till honom.

Jag kliver i mina bruna gladiatorskor och vi går tillsammans fram till Codys hus. Precis när vi ska knacka på öppnar Cody.

 "You don't need to knock" flinar han och kramar mig och gör ett handslag med Josh.

Han leder oss till köket och vi tar mat. Eller, jag tar bara lite juice och ett äpple eftersom jag inte har någon aptit på morgonen. Ute på verandan sitter Codys mamma och pappa som ler snällt mot oss.

 "Hello there! I'm Codys mother, Angie" ler hans mamma och kramar oss.

 "Hi! I'm Josh and this is my little sister Ella" ler Josh och Codys pappa kommer fram till oss.

 "I'm Brad, nice to meet you" ler han och kramar mig men skakar hand med Josh.

 "Where is Alli and Tom?" frågar Cody som kommer ut efter oss.

 "Oh, Alli went early to meet her friend from school and Tom is still asleep, I think" säger Angie och jag och Josh slår oss ner vid bordet på verandan.

Cody sätter sig bredvid mig och ler mot mig. Med ett leende ser jag på honom och tar en tugga på mitt äpple.

Cody

Hennes leende sken i solen och hon såg ut som en ängel. Hon är en ängel. En fallen ängel. Som förlorat sina vingar. Ett leende som dödar, ögon som skimmrar och en kropp som distraherar. Hon kan lura killar till döden. Vem som helst skulle bli förtrollad av henne.

 "Oh, Brooke called when you woke Josh and Ella up. She wanted you to call back" ler mamma och Ella ser förvirrat på mig och sedan mamma.

 "I'll call her later" mumlar jag och sväljer hårt.

Brooke... Hennes har jag helt glömt bort...

**************************************************
********

I'm back on track!!! Yaay! Vem är Brooke...? KOMMENTERA FÖR MERA! ;)

JAG SKREV FÖRUT ATT JOSH VAR 17 MEN JAG ÄNDRAR TILL 16 SÅ ATT NI VET! :)

Klockan är elva på kvällen och pappa har inte kommit hem än. Vart är han? Jag bestämmer mig för att äntligen gå till det stora huset, inte för att jag är rädd eller nåt men jag vill bara inte se vad Josh gör just nu.
 "Josh?" ropar jag när jag kommer in i huset. "Josh?!" ropar jag igen.
 ”Yes, what is it?” frågar han och springer ner för trappan som om allt är normalt.
 ”Is she still here?”
 ”Who?”
 ”Don’t be silly Josh. You know I mean Olivia, I saw you two in your room” suckar jag och han skakar på huvudet.
 ”No, she isn’t here”
Vi sätter oss i soffan och tittar på något konstigt program.
 ”Do you know where dad is?” frågar jag efter en stund.
 ”No, I haven’t seen him” mumlar Josh och jag nickar.

Cody

Jag ligger i sängen med headset i öronen och tänker på henne, Ella. Jag vill verkligen inte åka om 2 veckor och kanske aldrig träffa henne igen. Jag måste fixa det här på något sätt men först måste jag lära känna henne bättre.
 ”Cody! Stop listening to music when I'm talikng to you!” hör jag Tom skrika utanför dörren.
Jag ropar åt honom att han får komma in ifall han vill och han springer direkt in och sätter sig på sängen bredvid mig.
 ”I thought that you where gonna kiss her before” säger han plötsligt och jag tittar upp på honom.
 ”What? Who?” frågar jag förvånat.
 ”That new girl,  Ella. When you where arguing today I thought you would interupt her in the sentece and then kiss her” ler Tom och jag ruffsar till han hår och skrattar lite.
 ”Not yet, Tom. But soon”

Ella

När pappa äntligen kommer hem så är klockan halv ett.

 "Where have you been?!" säger jag och Josh samtidigt. Och ja, jag var i huset och inte gästhuset just nu.

 "Nothing special" säger pappa och går klumpigt in i köket. Jag visste det, han är full.

 "How much did you drink?!" säger jag oroligt och går fram till pappa där han tar fram en ölburk ur kylen.

 "Not much, a glas I think"

 "Oh god Thomas! Stop lying, we can see that you are drunk!" det är Josh som skriker ut dem orden. För första gången säger han 'Thomas' och inte 'pappa'.

 "Shut up boy!" skriker pappa och smäller till Josh hårt på kinden så att Josh nästan ramlar bakåt.

 "Stop it!" skriker jag och tar tag i Thomas hand innan han ska slå till Josh igen. "God, what the hell is wrong with you?! I thought you had changed a little bit but I guess I was wrong!" skriker jag och börjaar gå ut ur köket fast jag ger Josh en sista blick och han förstår exakt vad jag menar.

Han springer snabbt upp och packar sina grejer medans jag tar på mig skorna. När han kommer ner har han alla sina grejer i resväskan och vi börjar gå till gästhuset där jag packar mina grejer.

 "And where are you two going?!" hör vi pappa ropa när vi går ut ur gästhuset.

 "We're leaving!" skriker jag

 "Are you going to your mother?! Let me tell you something: she has moved to America and she is not comming back!" skriker pappa. Lämnat oss? Nej det är inte sant!

 "I don't believe you!" skriker jag och pappa slänger sin mobil till mig där det är ett meddelande från mamma.

 "See for youself!" skriker han och jag öppnar meddelandet och det står exakt vad pappa sa. "So where are you going now?!" ropar pappa och vi börjar gå bort från huset.

 "We won't tell you!" skriker Josh och vi försvinner längre och längre bort från huset.

Cody

När jag hör hur Ella, hennes bror och pappa slutar bråka springer jag snabbt ner till vardagsrummet där alla är vakna konstigt nog.

 "You want them to live here, right?" säger mamma och jag nickar.

 "Great we thought about it. They can live i the guesthouse" säger pappa

 "I think Cody wants Ella in his room" säger Tom och jag skakar snabbt på huvudet.

 "No, the guesthouse is great! I go tell them!" säger jag och springer till dörren där jag ser dem gå förbi.

 "Oh Cody" säger Ella när jag öppnar dörren.

 "You need a house right?" dem nickar snabbt och jag ler lite. "You can take the guesthouse" säger jag och dem tittar med stora ögon på mig.

 "Oh thank you Cody!" utbrister Ella och kramar om mig.

 "You're welcome" ssäger jag och dem börjar gå till gästhuset. När Ella är nästan vid gästhuset vänder sig Josh om för att säga något till mig.

 "Don't hurt her feelings, she have been hurt before and she really likes you" säger han och jag nickar.

 "I won't" han ler lite och går tillbaka till Ella.

**************************************************
********

Förlåt att det tog ett tag innan vi la ut nåt kapitel men Wilma är

ju i båten så det blir inte lika bra uppdatering, men här får ni

ett kapitel i alla fall :D

 "Thanks for today, Cody" ler jag när vi återigen står utanför pappas hus.

 "Anytime" säger han och jag ler mot honom innan jag går emot dörren till gästhuset. "Wait!" ropar han och jag stannar och vänder mig om. Han springer emot mig och ler ursäktande. "Can I get your number?"

 "Sure" fnissar jag och tar hans iPhone för att skriva in mitt nummer medan han tar min.

Han ger mig en snabb kram innan han går emot huset bredvid. Medan jag biter mig i läppen går jag in till gästhuset och släpper alla påsar. Jag ler och sjunker ner emot dörren. Vänta... varför ler jag? Är det på grund av Cody? Jag känner honom ju knappt! Och han är känd! Han har ju tusentals andra tjejer runt sig hela tiden, varför välja just mig?

Jag drar på mig min One Piece med leopardmönster och sätter upp håret i en bulle på huvudet. I byrån hittar jag mina kära, rosa mysstrumpor som jag drar på mig. Så sköna!

Jag går till badrummet och ser på mig själv i spegeln för att sedan ta bort sminket. När jag gjort det sätter jag händerna på bänken och möter min egen blick i spegeln. Dom blänker i ljuset från lampan. Eftersom klockan är halv sex har det börjat bli lite kallt ute, men jag går ändå ner till bryggan. Solen hänger lågt på himlen och det blåser lite. Små, små vågor rör sig över det blåa havet och jag hör ljudet när de slår upp mot stranden.

Jag tar upp mobilen och ringer Leah. Två signaler, tre, fyra...

 "ELLAAAA!!" skriker hon och jag ler sorgset.

 "Hi Leah" ler jag och tårarna stiger när jag hör hennes röst igen.

 "How is everything in Gold Coast? We miss you!"

 "It's... Good. I miss you too!!" säger jag hest och en tår lämnar mitt öga.

 "How is it going with your father?"

 "Pretty good... I guess" säger jag och snyftar.

 "Are you crying honey?" frågar hon oroligt.

 "I just miss you guys so much!!" gråter jag och hon snyftar.

 "Now you made me cry as well" snyftar hon och jag skrattar till glädjelöst.

 "You have to visit me soon" snyftar jag.

 "Yeah, we really need too!"

 "Ella!! The dinner is ready!!" ropar pappa från huset.

 "I gotta go, the dinner is ready, but I'll see you soon, right?" snörvlar jag och reser på mig.

 "Of course, honey. Bye!"

 "Love you, bye"

Jag börjar gå mot huset och torkar av fötterna snabbt innan jag slår mig ner vid köksbordet. Josh kommer ifrån sitt rum och pappa ställer fram maten.

 "So, what are you going to do tomorrow then?" frågar pappa när vi sitter ner igen.

 "I met this girl, Olivia, and I'm going to meet her tomorrow again" säger Josh med ett litet leende.

 "Oh, Josh got a new girlfriend!!" retas jag och puttar honom i sidan.

 "Maybe..." säger han generat.

 "Are you already together?!" utbrister pappa förvånat.

 "No! No, but we're dating" ler han och jag ger honom en high-five.

Vi skrattar och fortsätter äta. När jag är klar stoppar jag in disken i diskmaskinen och går till gästhuset. Jag slår på datorn och loggar in på Skype. Ingen rolig är inne, så jag loggar ut igen och lägger mig i sängen. Jag plockar fram mitt block med låttexter och fortsätter skriva på låten jag skrev i bilen. Snabbt döper jag den till Dream. När jag är klar med den finslipar jag den för att sedan borsta tänderna, byta om och lägga mig i sängen. Snabbt sätter jag i laddningen till min mobil. Plötsligt plingade den till och jag kollade. HotCodyS. Med ett flin öppnar jag SMS:et.

"Hello Ella! It's Cody, if you didn't know... Anyway, do you want to do something tomorrow? Chill at the beach maybe? XxCody" Jag ler och knappar in ett svart.

"Hey Cody! Yeah, that sounds fun! On the beach one o'clock? XxElla"

Han svarar med ett kort okej och jag somnar snabbt i den mjuka sängen.

Cody

När jag vaknar morgonen därpå ler jag stort och reser mig snabbt upp och tittar på klockan: 1:35 pm! Fan, jag har försovit mig!

Jag tar snabbt på mig ett par byxor när jag hör hur någon knackar på dörren. Jag öppnar snabbt och ser Ella i dörröppningen.

 "Just woke up?" flinar hon och tittar på mig från topp till tå. Jag har inte fixat håret och det ända som är bra är att jag har byxor på mig men ingen tröja, inte för att jag skäms eller nåt.

 "Yeah" ler jag tillbaka. Jag säger åt henne att komma in och hon sätter sig försiktigt i min fotölj och iaktar mig när jag fixar mig.

 "Done?" frågar hon efter en stund

 "Yes!" säger jag och vi går ut ur huset och sätter oss på den vita stranden och tittar ut på det klarblåa havet.

Ella

 "It's beautiful" säger jag och Cody ler mot mig.

 "Yes indeed" säger Cody och jag biter mig hårt i läppen.
Mer säger vi inte på ett tag tills Cody reser sig upp och sträcker fram handen till mig. Jag tar tag i den och vi börjar gå hand i hand vid strandkanten.
 "So are you really gonna stay here all summer?" frågar han efter en stund

 "Yes, but it's gonna be boring witout anny of my friends"

 "Well that must be boring to be here in 10 weeks without friends"

 "Yes but how long do you have vacation? I mean you are famous" säger jag och han stannar upp och tittar ner i sanden.

 "Well I have vacation in 2 weeks and then I will have a worldtour the rest of the weeks" säger han och jag tittar sorgset på honom.

 "Oh okay" säger jag och släpper hans hand och börjar springa till huset. Vafan trodde jag på?! Att han hade ledigt i 10 veckor och att han skulle spendera dem med mig?!Ha, vilken livlig fanatsi jag har!

 "Ella wait!" hör jag Cody ropaa bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och känner tårarna tränga sig genom ögonen.

 "What do you want Cody?!" fäser jag.

 "Why did you run away?"

 "Why should I when you are going in 2 weeks and I will never see you again?!"

 "Do you thinks this is fun for me?! I am always gone and I don't have time to be with my family! If it wasn't for you I would be with them all the time!" skriker han och det känns som någon hugger mig i hjärtat med en kniv.

 "Then don't be with me! I acctually don't care if you are with your family or not! Just go and leave me alone!" skriker jag och han börjar gå åt andra hållet.

 "Gladly!" hör jag honom skrika innan jag smäller dörren till det stora huset igen.

Jag går in till köket där det är helt tomt, jag ser snabbt på klockan: 3:30 pm

Har jag varit borta så länge?!

Jag hör några skratt från Joshs rum och går försiktigt upp dit.

 "I love you" hör jag Josh säga till någon och jag tittar in genom kikhålet men tittar snabbt bort ch springer ut ur huset.

 Undra vad pappa säger när hans favoritson har legat med en tjej han träffade igår.Tänker jag och flinar lite men jag skakar snabbt bort mig den känslan. Varför ska jag berätta det? Det är inte precis schyst!

Jag tittar snabbt på skärmen till min iPhone och ser ett meddelande från han, Cody.

 "Hey I'm sorry for what happend. I really like you (as a friend) and I don't want this to end like this. So what do you say, can we forgive eachother and have dinner tomorrow? xxCody" jag ler lite och knappar in ett svar.

 "Of course I can! But just if you pay ;) xxElla"

 "Sure! I come and get you at 7:30 pm :D C'ya xxCody" skriver han och jag svarar okej sen är våran konversation slut.

Den där killen är ju bara för söt!

**************************************************
***********

Har inget speciellt att säga men nu är Wilma i båten så jag ska

göra mitt bästa! Kommentera xx

Cody

När jag stiger in i flygplatsen möts  jag av en flock galna fans. Visst, jag borde vänja mig snart men det är svårt när man bara är 15.
 ”Cody, this way” ropar en säkerhetsvakt och jag följer snabbt efter.
 ”Can I go home to Gold Coast now?” frågar jag min manager, Matt.
 ”Yes, you can” säger han och jag ler svagt mot honom.

När vi efter några timmar kommer till Gold Coast går jag in i huset där mamma, pappa, Alli och Tom sitter. Alli är 14 år och Tom är 8 år.
 ”We’ve missed you!” säger Tom och springer fram och kramar mig.
 ”And I have missed you to” säger jag till honom och sen sitter vi oss vid matbbordet och börjar äta.
Efter en stund börjar mamma och pappa le lite finurligt mot mig.
 ”What is it?” frågar jag nyfiket.
 ”Well the house next to us, you know Thomas Smith?” börjar mamma. Jag vet dirket vem hon pratar om. Hon pratar om den där mannen som delar privat stranden med oss.
 ”Yes?” säger jag tveksammt.
 ”Well, he have a son and a daughter. Josh the son is 17 and Ella is in your age, and they will be here over the summertime” säger mamma.
 “Cool” mumlar jag eftersom jag egentligen inte bryr mig alls. Jag har aldrig gillat den där Thomas, jag hör varje kväll hur han skriker från sitt hus och alltid kommer hem full. Jag är inte förvånad varför hans fru chasa iväg honom från Sydney. Vem vill ha ett fyllo till man eller pappa.
 ”Can you please leave this to them?” fortsätter mamma och räcker fram en korg med lite olika saker.
 ”Why?”
 ”Just like a welcome from us” jag reser mig upp ch tar korgen. Bättre göra det nu innan det blir försent.
 ”Thank you Cody, how sweet of you” ler mamma och jag nickar och går ut genom dörren och mot Thomas hus.

Ella

När jag går in till det stora huset igen så hör jag hur det plingar på dörrren och som en vana för mig springer jag direkt och öppnar.
 ”Ehm… hi. My mum told me that I would give you this like a welcome to Gold Coast” mumlar killen i dörr öppningen. Jag tittar upp mot honom och stelnar till, herre min gud CODY SIMPSON!
 ”Thank you” säger jag kort och han ger mig korgen.
 ”So… I guess I see you around this summer” säger han och jag nickar. Vi säger hejdå och han börjar gå mot sitt hus.
Vänta va?! Bor Cody Simpson granne med pappa?!
Jag springer in i vardagsrummet där pappa och Josh sitter.
 ”Why didn’t you tell me?!” frågar jag chockat och båda tittar konstigt på mig.
 ”Tell you what?” frågar pappa förvånat.
 "That Cody Simpson lives in the house next to you!"
 "I didn’t think that you would care" han har faktiskt rätt. Ifall han bara skulle berätta skulle jag inte precis bry mig.
 "You’re right" mumlar jag och går ut till gästhuset och byter om till pyjamas. Det är inte sant! Cody Simpson bor i huset bredvid! Med dem orden somnar jag med ett leende på läpparna…

När jag vaknar morgonen därpå tar jag snabbt på mig ett par slitna jeansshorts och en gul magtröja. Jag borstar mitt hår och säter upp det i en hög toffs, jag sminckar mig naturilgt och sedan tar jag på mig mina vita gladiatorskor utan klack och går in till huset.

 "Morning sleepy head" flinar Josh när jag kommer in i köket.

 "Yeh, morning you to" säger jag och sätter mig ner vid matbordet och börjar äta frukosten.

 "So what are you two doing today?" frågar pappa och sätter sig vid matbordet.
 "I'm gonna look around and find some friends" säger Josh och pappa nickar gillande.

 "And you, Ella?"

 "She's gonna look for Cody" flinar Josh och jag slår honom löst på huvudet.

 "No I won't. I'm gonna look around in the mall" säger jag och pappa nickar.
 "Don't waist to much money on cloths and stuff like that" säger pappa.

 "I won't" säger jag kort.
När jag är klar tar jag min Louis Vuitton handväska.

 "Bye" mumlar jag och börjar gå ut genom dörren men pappa ropar på mig direkt innan.

 "What is it?" frågar jag och han kommer fram till mig.
 "You can borrow the moped" säger han och tar fram ett par nycklar ch sträcker sig efter en hjälm.
 "Thank you" säger jag och han nickar.

När jag kommer till köpcentret är det redan många människor där. Fast det är ju inte så konstigt, det är fredan och dem flesta åker alltid och handlar kläder då.
 "Hi Ella!" hör jag någon ropa bakom mig. Jag vänder mig om och ser Cody där och jag kan inte låta bli att le.
 "What the hell are you doing here without securityguards?!" frågar jag chockat.
 "Look around you" flinar han. Jag vänder mig om och i varje hörn står det minst 3 vakter.
 "Oh, that explains alot" säger jag och han nickar.
 "So, do you need a guid here?" frågar han och jag ler lite.

 "Sure" säger jag oh vi börjar gå runt bland affärerna. Tänk att jag går runt med Cody Simpson i ett köpcentrum, det är galet!

**************************************************
*********

Hej hej! Nu är jag tillbaka igen! Hoppas ni gillar kapitlet och

kommentera gärna!

C'ya! :)

Okej, som ni kanske märkt har vi börjat med en ny berättelse som handlar om Cody Simpson. Vi (mest Wilma) har lagt ut 3 inlägg: en handling och två kapitel. Men det som jag undrar över är varför ni inte kommenterar, är det nåt fel med att vi skriver om Cody? Gillar ni inte handlingen? Jag vet att man inte alltid kommenterar men nu börjar jag undra. Så snälla försök kommentera nu, för Wilma ska till båten imorgon och om 12 dagar ska jag utomlands så vi vet inte hur uppdateringen kommer att bli men snälla, kommentera så mycket ni kan…

FÖRLÅT! I förra kapitlet stod de att de skulle flyga till Gold Coast, men de ska åka tåg eftersom det inte är så jättelångt mellan städerna!!

Vi kommer fram till tågstationen tillslut och letar efter vårt tåg. Det är nämligen en sträcka från Sydney till Gold Coast, så tåget är redan här. När vi hittar rätt går vi på och ställer våra resväskor i ett utrymme som finns i en hel vagn. Sedan sätter vi oss vid våra platser och jag sätter på musik direkt.

Jag sjunger med i mitt huvud och rör huvudet sakta i takt till Boyfriend. Josh ser på mig och suckar. Okej, jag erkänner. När jag lyssnar på musik har jag så högt att man hör väldigt väl vilken låt det är, även om man inte har på sig hörlurarna. Josh brukar alltid säga till mig att jag kan förstöra hörseln, men det gör han inte den här gången.

 "Hi dad!" hör jag honom säga och jag kollar snabbt på honom. Mobilen, såklart.

Han pratar med pappa ett tag, men jag bryr mig inte. Jag kollar bara ut genom fönstret och ser familjer gå/springa runt. En äldre man (gubbe som många skulle uttrycka sig) sitter själv på en bänk med huvudet sänkt.

Några timmar senare

Vi kliver av tåget och jag sträcker på mig. Solen bränner i ansiktet och jag ler lite nöjt. Fint väder i alla fall.

 "Dad would meet us at the parking lot" säger Josh och vi går mot parkeringen.

Hjärtat slår. Blodet pumpar. Varför är jag nervös? Det är bara Thomas. Fast han är ju din pappa. Nej, det är han inte! Jo, han är din biologiska pappa, även om du inte vill. Men tyst!

Men hjälp... Varför bråkar jag med mig själv? En sommar skadar väl aldrig... Eller?

 "Dad!!" skriker Josh och springer ifrån, men hans väskor står kvar.

Jag följer Josh med blicken och den fastnar på mannen som tar emot honom. Thomas... De kramas länge. Pratar med varandra. Ler. Skrattar. De går emot mig och Thomas ler lite.

 "Right, I got a daughter too" ler han och ska krama mig när jag backar undan.

 "Yeah, you do" mumlar jag och Josh suckar.

De två går bredvid varandra till en svart hummer. Josh inspekterar bilen lite medan pappa lastar in hans grejer.

 "I can take those for you" säger pappa och pekar på mina väskor.

 "No, I can carry those in by myself" säger jag och lyfter in dom utan problem.

Jag sätter mig i baksätet och Josh sätter sig fram med pappa.

 "This car is awesome" ler han och pappa ler stolt.

 "I know, isn't it?"

Josh skrattar och de fortsätter prata. De diskuterar något jag inte bryr mig om. Allt jag bryr mig om är låtarna som spelas i mina öron. Just nu är det låten Believe med Justin Bieber. Förvånad?

Jag är en belieber, bara så ni vet. Jag avgudar honom. Han är verkligen min Gud! Påriktigt!

Jag tar fram mitt block och börjar skriva lite. Tillslut får jag till en melodi i huvudet och skriver ner ord som blir till meningar som formar första versen. Efter bara några minuter har jag fått till refrängen också.

Ja, jag älskar att skriva låtar. Kanske har jag så lätt för det på grund av mitt liv. Det är så många känslor inblandade. Om jag inte hade skrivit låtar som jag gör nu, så skulle jag må så mycket sämre. Då skulle jag ju inte kunna skriva av mig. Leah och Emily brukar tjata om att ha en dagbok, men aldrig! Gud vad tråkigt!

 "Honey, we're here" ler pappa och jag höjer ögonbrynet.

Jag kliver ur bilen och ser ett ganska stort, vit, modernt hus framför en vit strand. Ett strandhus? Wow... Mina armar lyfter ur mina väskor och jag drar dom till huset.

 "Where is my room?" frågar jag pappa och han kliar sig i bakhuvudet.

 "You're actually going to live in the guesthouse" säger han och nickar mot ett litet hus bredvid.

Jag går dit och öppnar dörren. Wow... Det är ju som en lägenhet! Badrummet är till höger, köket till vänster, en säng står längst den högra väggen och det finns en stor plasmaTV stående på byrån framför sängen.

 "Wow..." mumlar jag.

Golvet är i vitt trä och väggarna är turkosa. Sängen är bäddad med vit lakan, turkost påslakan, vitt örngott på alla tre kuddar, vitt överkast och några turkosa designkuddar.

När jag packat upp mina resväskor drar jag av mig mitt linne och drar på mig en grå oversize tröja med svart trygg. Ena ärmen drar jag ner så jag visar ena axeln. Mitt hår drar jag ner på axlarna och jag sminkar mig lite extra innan jag lämnar gästhuset och vandrar barfota  ner mot stranden. Det är en privatstrand, men det finns människor både på vänster och höger sida.

Jag går ner till havet och ska precis sätta mig när jag ser en brygga några meter ifrån mig som jag går ut på. Det blåser lite lätt i mitt hår och jag sätter mig med fötterna i vattnet. Sedan sluter jag ögonen och låter vinden smeka mitt varma ansikte.

 "Ella?"

Jag vänder på huvudet och ser Josh stå där. Med en suck vänder jag tillbaka huvudet mot solen.

 "Yes?"

 "Please, don't be that rude to dad. He care more than you think" säger han.

Jag har aldrig sett Josh såhär. När han såg pappa blev han en liten kille igen. Hans ögon speglar besvikenhet och sorg.

 "But he called you, all the time, but he didn't even send me one message" säger jag sviket och han ser på mig med den där speciella blicken.

 "You didn't send him an message either"

 "I've changed, Josh. I'm not that pretty girl like I was ten years ago. I grew up. Became who I am now. And I can't handle it! This is just who I am! And I changed like this just because of my life. So it's not my fault that I am who  I am" säger jag med tårar i ögonen.

 "He miss you" säger han, vänder sig om och går till huset.

Tårarna börjar rinna nerför mina kinder och jag gör inget för att hindra dom. Jag låter dom rinna. Varför gråter jag ens? Gråter jag för pappa? Vad har han gjort för att förtjäna mina tårar? Jag känner honom inte ens!

Jag reser mig upp och går till huset igen(det stora). Pappa står i köket och ler svagt mot mig.

 "The dinner is ready" ler han.

Jag ler lite mot honom och sätter mig vid matbordet, bredvid Josh. Bordet är lite kvadratiskt med fyra stolar på varje sida. Pappa ställer fram maten och de börjar äta. Jag lägger på mat sist och börjar äta. Det är kyckling gryta med majs och ris.

 "It taste amazing" berömmer Josh och pappa ler stolt.

 "Yeah, it does" lägger jag till med ett leende och han ler stort mot mig.

Kanske blir det bättre med vår relation ändå...

*********************************************

Så... Kapitel två är UTE! Kom igen nu, kommentera på!!

Kiss And Hugs WILMA