Nicole (Rim)

När hummern stannar drar Luke ut mig och den andra killen drar ut Alison. Jag tittar ut och ser att det är ett stort hus och en stor lada, det finns inte en levande varelse i närheten förutom vi.

 "You are comming with me" säger Luke och tittar på mig med ett hånleende.

Sen drar han bort mig och den andra killen drar bort Alison. Jag försöker ropa på Alison men Luke håller för min mun. Han drar in mig i den stora ladan och slänger ner mig på en höstack och stänger den sora ladudörren.

Han vänder sig mot mig och ger mig det där hemska leendet sen kommer han närmre mig.

 "Stay away from me!" skriker jag när han kommer fram till mig och jag sparkar honom, men inte hårt nog.

 "And I tried to be nice with you but I guess that you don't want that. Well, that's your fault" säger han och sparkar mig hårt i magen och jag stönar till. Sen sparkar han mig ännu mer på alla olika ställen men aldrig på huvudet.

Efter en stund ligger jag där på höstacken men tack vare drogern så känner jag inte så mycket smärta.

 "You impress me, Nicole. Not everyone that I hit don't scream or cry" säger han lungt och tar av sig sin tjocktröja och under den har han bara ett grått linne.

 "You can never make me scream" säger jag och han ler lite hånfullt mot mig.
 "Oh really?" säger han och jag nickar försiktigt. "Well, then you have wrong" säger han och jag tittar frågande på honom.

Han lutar sig över mig och jag hör hur han drar ner gylfen på sina byxor och jag tittar med stora ögon på honom.
 "Don't even think about thaht" säger jag stelt.
 "I've already done" säger han sen knäpper han snabbt upp mina byxor och nu börjar jag skrika och han börjar skratta.

Sen drar han av mina trosor och jag börjar skrika ännu mer men han slår mig bara hårt i magen och jag tappar andan för några sekunder.

Han drar av sig sina kalsonger och jag försöker skrika men det går inte. Luke ler mot mig och viskar:

 "Honey don't be scared. You will love it" säger han och kysser mig lätt på kinden.
Sen går han in i mig.

Jag vet inte hur länge han håller på men när han äntligen går ur mig är det helsvart ute. Han tar på mina kläder sen tar han på sig sina egna kläder. Luke vänder sig om och ler mot mig med det där irriterande leende.

 "You and Alison are really good at this" säger han och jag blänger på honom.

 "Oh, is that why you kidnapped us?! So you can hit and rape us as much you want?!" fräser jag och han slår mig hårt på kinden och sen lyfter han upp mitt ansikte och tttar på mig med sina gröna ögon.

 "Sweetheart, don't ever ask such a question again. You know that you'll never come back to that life you once had" säger han och drar ut mig ur ladan.

Alison

Efter kanske 1 timme kommer ätligen Nicole och Luke tillbaka. Jag går snabbt fram till Nicole och kramar försiktigt om Nicole. Den andra killen som heter Jackob slog mig aldrig när Luke och Nicole var borta. Han har visst fått order av Luke att inte slå mig. Luke ska säkert göra det nu.

Jag tittar upp på honom (han rätt lång) och det känns som hakan läsa mina tankar.

 "Oh, don't worry honey. I won't hurt you today, I just did it to little Nicci here so she knows how it is" säger Luke och nyper Nicole på kinden och kysser mig på munnen. Sen slänger han och Jackob in oss i ett sovrum där jag chansar på att vi ska sova i över kvällen.

Jag sätter mig försiktigt på en av extrasängarna som stod där. Mina tankar flyger iväg på Harry och killarna. Undrar vad de gör nu? Kanske sitter dom på andra sidan jordklotet.

 "We will get out of this shit" säger Nicole och jag ser på henne.

 "How do you know? How can you be so sure?" frågar jag och ser att hon knappt kan röra sig efter alla slag.

 "So what? Don't you want to get out of here?!" ryter hon och jag suckar.

 "Of course I want! But how can you be so sure about that when you don't even know where we are?"

 "That doesn't matters. First of all, we have to get away from Luke. Then we can go home. Step by step"

Nu vart jag arg.

 "Home?! And where the hell is home?! How do you know if we still got a home?!" ryter jag.

 "Hey, you have Harry! I have no one!"

 "You know what? I'm out. I can't handle this. I'm going to get out of here, now" säger jag och går fram till fönstret.

Utanför finns en tät skog. Den ser ganska öde ut. Försiktigt öppnar jag fönstret och stänger ute Nicoles röst om att det är för farligt. Istället sticker jag ut huvudet och kollar runt. Det är ett fönster bredvid det här. Men om jag smyger kommer ingen märka. Så jag kliver ut och sätter mig på huk under fönstret.

 "Alison! Stop it!" ryter Nicole och jag stänger fönstret.

Hon ska inte få stoppa mig från att komma härifrån. Hon kanske har haft det svårt, det vet jag. Men hon är inte den enda. Hon ska inte få vara personen som kan ha orsakat min död. Om någon ska ha orsakat min död ska det vara jag.

Jag springer snabbt in i skogen och blicken letar efter något att gömma sig bakom. Plötsligt ser jag ett tjockt träd med massa grenar. Jag börjar klättra, men plötsligt drar någon tag i min tröja.

Jag skriker och kastas ner på marken. Luke står över mig med ett flin.

 "Where do you think you're going?"

Harry

Plötsligt ringer mobilen. Jag tar snabbt upp den och svarar.

 "Hello?"

 "Harry? It's Nicole, please, you have to help me!!"

-----------------------------------------------------------------------------------------

Tjolahopp!! JAg (Wilma) vad med och skrev lite på slutet... Men annars skrev Rim ALLT! ;) Thank you sweetie

Ja, nu har ju Wilma berättat att jag NÄSTAN skrev allt. Men det här kanske inte är det längsta kapitlet, men vi kommer inte på något JUST NU. Enjoy Tha' Chapter! ;)

Nicole (Rim&Wilma)

Jag öppnar ögonen och ligger på ett kallt golv i ett rum. Fast det ser mer ut som en typ container. Det är väldigt mörkt, så jag kan inte se om jag är själv eller inte.

 "Alison?" säger jag tyst och försiktigt.

Jag ser mig omkring och ser någon/något som ligger en bit bort. Sakta reser jag på mig och går fram till personen. Det långa, bruna håret ligger i lockar runt ett gulligt, dött ansikte.

 "Alison, wake up" säger jag och skakar om henne försiktigt. "Alison, it's time to wake up now" säger jag med gråten i halsen.

Plötsligt öppnar hon ögonen och drar efter andan. Hennes ögon fylls av tårar och jag drar in henne i min famn. Hon börjar snyfta. Efter en stund är vi båda samlade och vi sätter oss mitt emot varandra på "golvet".

 "Can't we get to know each other? It would be so much easier" säger jag och hon nickar.

 "Sure"

 "Any hobby?" frågar jag.

 "Play piano, writing and photographing. You?"

 "Singing and writing" ler jag.

 "Cool. But do you mind if you ask you 2 questions" frågar hon försiktigt.

 "Yeah sure, just ask"

 "Okay, how do you know Luke and why do you take drugs?" säger Ali.

 Jag börjar berätta hur allt började. Att jag vart mobbad av Luke och några av hans kompisar även ifall jag var Zayn Maliks "syster". Och en dag när jag var ute tryckte Luke upp mig mot en vägg och knäa mig hårt i magen sen släppte han taget om mig och jag föll till marken och han kom nära mitt ansikte och sa: "If you want to be with us you need to take drugs" sen tog han fram en liten påse med något vitt pulver och hälde det i min mun och jag kunde inte göra något motstånd. Och sen kunde jag nte sluta ta droger och det fanns inget stopp för mig.

 "Oh, that's hard. I'm sorry" säger Ali tyst.

 "Don't be. But how do you know Luke?" säger jag och hon stelnar diskret till

Alison (Wilma)

 "But how do you know Luke?"

Frågan får mig att stelna till. Jag trodde inte jag skulle behöva berätta. Men om vi nu ska hålla ihop är det väl bra att hon vet min historia. Så jag börjar berätta.

Jag var femton och dum. Luke var skolans populäraste kille och ny. Jag vågade inte kolla in honom, men han var så otroligt snygg! Med hans blonda, stylade hår och otroligt gröna ögon. Hans vältränade kropp... Alla tjejer i hela skolan var efter honom som hundvalpar. Men han såg på mig och log. Han fick mig att tro och hoppas.

Vi började prata, blev vänner och sedan kysste han mig. Vi vart tillsammans, men det var inte drömförhållandet jag alltid drömt om. Istället började han hota mig till att göra saker. Testa rökning, t.ex Men jag lyckades sluta. Efter några veckor började han misshandla mig. Varför jag inte berättade för någon? Dels för att jag trodde alla skulle vara emot mig och dels för att han sa att om någon fick reda på det skulle han döda mig direkt.

Efter några månader av misshandel började han våldta mig. Ganska ofta, men inte hela tiden. Jag vart gravid. Som femtonåring. Det var sjukt. Men jag lyckades göra abort i hemlighet. Ingen fick någonsin reda på det. Inte mamma, inte Harry, inte ens Luke.

Jag drog mig tillbaka i skolan och hemma. Jag vågade inte gå i bikini på sommaren, jag vågade inte vara med på badlektionerna i skolan. Ja, jag vågade nästan ingenting...

 "Wow..." viskar Nicole och jag snyftar lite.

 "That's my story"

 "Why haven't you told anyone? This is serious! You could tell Harry" säger hon allvarligt och jag suckar lite och fäster blicken pågolvet framför mig.

 "I dared not" säger jag. "Something inside of me always wanted to tell somebody. But my brain told me not to" fortsätter jag.

 "Can you promise me that if we get out of here..."

 "We WILL get out of here" avbryter jag.

 "Alright, WHEN we get out of here, promise me to tell Harry, or your mum" säger hon och jag suckar innan jag nickar svagt.

 "I promise"

Vi kramar varandra och lovar att hålla ihop.

Vi ska göra det här. Vi ska klara det här. Men ingen i världen skulle kunna göra det ensam. Vi ska hålla ihop i vått och torrt. Alltid stå vid varandras sidor. Alltid se på varandra och förstå vår historia, men tänka framåt. Tänka på att komma härifrån. Levande...

Liam (Rim)

När Zayn och Niall mådde bättre några timmar senare fick vi åka hem till England. Och nu sitter vi här sent på kvällen i våran lägenheten i London och försöker få in allt som har hänt i huvudet. Det är bara jag och Louis i vardagsrummet. Zayn, Harry och Niall har låst in sig i sina rum.
Vi kan inte göra något, vi bara väntar på att något ska hända och vi känner oss helt maktlösa.

Zayn (Rim)

Jag stirrar på mobilskärmen och väntar på ett samtal från någon som kan förändra allt.

Efter en stund bestämmer jag för att ringa hem till Bradford och berätta vad som har hänt. Jag knappar in numret och jag hör någon som svarar.

 "Hello, it's Safaa" säger personen i luren.

 "Hi Safaa, it's Zayn"

 "Hi Zayn, how are you?!"  frågar hon

 "Can you turn on the speaker, please?" säger jag och hör att hon sätter på högtalaren.
 "Hi Zayn!" ropar alla i luren "How is it in Hawaii?!"

  "We are not in Hawaii anymore and I need to tell you what have happend" säger jag och börjar berätta. "Well, I take this fast, Alison and Nicole got kidnapped"

Alison (Wilma)

Efter vad som kändes som en evighet öppnades containern och Luke stack in huvudet.

 "Had a nice trip?" flinar han och drar ut oss.

En annan kille drar tag i Nicole medan Luke tar ett fast grepp om min arm. De drar oss mot en svart hummer som står en bit bort. De slänger in oss i bakluckan och smäller igen den. För en sekund blir det tyst, men snart sätter sig Luke och killen där framme och börjar köra.

 "Hold on tight, darlings" flinar Luke och de skrattar hånfullt.

Jag ser på Nicole osm ser ut att koka av ilska. Hon öppnar munnen för att börja prata och jag kniper ihop ögonen.

 "Where are you taking us?!" utbrister hon ilsket.

 "Oh, honey, you see... We can't tell you" säger killen som sitter fram med Luke.

Helt plötsligt börjar Nicole röra sig jätte mycket och börjar skrika.

 "What the hell is she doing?!" skriker killen.

 "Oh god, she needs drugs!"

Därefter händer allt snabbt. Jag koncentrerar mig inte så mycket på vad som händer exakt, men jag håller blicken fäst på Nicole. Luke häller i något pulver i hennes mun och jag sväljer hårt. Nicole lugnar sig och vi fortsätter åka. Vi säger ingenting. Vad ska vi säga? Jag ser hur hon lider, men jag vågar inte säga något.

Jag som alltid är osäker i folks närhet drar mig som vanligt  undan. Jag sätter mig i hörnet och försöker att inte ramla från min sittande ställning när vi bokstavligt flyger fram på vägarna. Jag hinner se en skylt vid vägkanten. Keawanui Bay. Vänta, är inte det ön som ligger utanför Hawaii? Vad fan gör vi här?!

Jag möter Nicoles blick och känner hur jag skakar av rädsla.

Vart kommer dom ta oss? Hur kommer det här sluta?

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tack för alla underbara kommentarer! Det betyder väldigt mycket! //Wilma

Ja, jag har inte så mycket att säga nu när Wilma har sagt det men tack så mycket! :D //Rim

LYSSNA SAMTIDIGT

Alison

Han lyfter mig en bit ifrån marken och jag känner hur det blir svårt att andas.

 "So... Your brother maybe wants to say something" säger Luke och kollar på Harry.

 "Don't... Do... Anything... To him..." klämmer jag fram och försöker sparka Luke, men jag är alldeles för svag.

 "Oh, sisterly love. How sweet. To bad that it will end really soon" flinar Luke och jag tar satts innan jag lyckas sparka honom mellan benen.

Han släpper mig och sätter sig på golvet. Jag faller ner och ska precis nudda golvet, men Zayn kommer fram till mig och fångar mig. Han tar upp mig i sin famn och springer ut. Harry, Louis och Liam följer efter, men jag hör hur Luke är snabbt efter. Han drar mig i håret och jag ska skrika, men han lägger handen för min mun. Luke slår till Zayn så han ramlar på marken och drar mig i håret in till vårt rum igen. Han smäller igen och låser dörren innan han flinar mot mig.

 "So... Where were we?"

Plötsligt öppnas Nicoles dörr och hon och Niall kommer ut. Nicole skyndar mot hotellrumsdörren, men Luke drar tillbaka henne och kastar henne på golvet. Niall går fram till honom och ska slå till honom, men Luke är snabbt före och slår honom hårt på tinningen. Niall faller ihop livlös på golvet och Luke flinar.

 "Niall!" skriker Nicole och Luke sparkar henne i magen. 

Hon stönar högt och Luke börjar skrika på henne.

 "Shut up!" skriker han och tar upp oss från golvet.

Han sparkar Niall hårt i magen och sedan drar han in oss till mitt sovrum, och sedan ut på balkongen. (Se på bilden ovan för att första bättre) Eftersom vi delar balkong med Zayn så finns det endast en halvvägg emellan. Luke drar över oss och slänger oss på marken. Jag möter Nicoles blick och vi ser skräckslaget på varandra. Några tårar rinner nerför Nicoles kinder och tårar bildas i mina ögon. Vi hör glas splittras och jag ser upp på Luke. Han har krossat glasdörren.

När han kastat in oss på Zayns rum drar han för alla gardiner och drar fram en kniv.

 "If you don't pretend that everything is okey and that we're good friends, I'll kill you infront of your friends and familys eyes, or I kill them infront of your eyes" säger han och håller kniven mot min strupe.

Vi vågar inget annat än att nicka. Han drar upp oss och går ut genom dörren. Han kollar åt båda hållen innan han drar med oss till hissarna. Jag blir förvånad över att inte Harry, Louis, Zayn eller Liam har sett oss, men märker att det är en dörr emellan korridorerna.

Nicole

Vi kastas in i minibussen av Luke och en annan snubbe som verkar heta Troy. Vi hör motorn startas och de gasar fort iväg. Jag flyger in i bilväggen och tappar andan för en sekund. Jag tar tag i Alisons hand och kramar den, men hon kramar inte tillbaka. Min blick faller på henne och jag märker att hennes ögon är stängda.

 "Alison" viskar jag och skakar om henne försiktigt. "Alison, please" säger jag och tårarna är på väg. "Don't leave me, please, Alison" gråter jag, men hon visar inga tecken på att hon lever.

Jag lutar örat mot hennes bröst och hör hennes hjärta slå. Lättat andas jag ut och lägger två fingrar mot hennes hals. Pulsen är ganska normal.

Efter bara några minuter vaknar Alison igen. Hon sätter sig bredvid mig med ryggen mot bilväggen och vi tar varandras händer. Visst, vi känner knappt varandra. Men i det här läget måste vi hålla ihop om vi båda vill klara oss levande.

 "Do you think the boys will look after us?" frågar Alison tyst och jag ser på henne.

 "Of course they will. Harry will always look for you. He's your brother" säger jag och sväljer hårt.

 "I'm so sorry about you and Zayn" säger hon och jag skrattar till glädjelöst.

 "It's okey"

Plötsligt tvärstannar bilen och vi flyger in i dörrarna på det lilla "flaket". Dörrarna öppnas och Luke drar tag i Alisons arm. En annan kille i Lukes ålder drar tag i mig och håller ett hårt och fast grepp om min arm. Han drar ut mig ur bilen och jag försöker skrika, men han håller handen för min mun. Jag ser hur Luke drar iväg Alison. Hon stretar emot och försöker komma loss. Då slår han henne på tinningen och hon faller ihop på marken.

 "Alison!" skriker jag och försöker komma ifrån killens grepp.

 "Shut up!" skriker han och sparkar mig i magen.

Lämna mig inte... tänker jag innan allt blir svart.

Zayn

När jag öppnar ögonen sitter det några män i ambulansoveraller framför mig. Bakom dom kan jag skymta Niall, Harry, Louis och Liam. Niall sitter på en stol och pratar med en annan ambulansman. Men vart är tjejerna? Och vart är Luke? Är dom döda? Så många frågor flyger runt i mitt huvud och oron stiger i mig för varje fråga som dyker upp.

 "He's awake" säger en av ambulansmännen lättat.

 "Zayn!" säger killarna bakom ambulansmännen och tränger sig fram till mig.

Niall sitter kvar på stolen och ser inte ut att må bra. Han är blek och ser helt borta ut.

 "How are you?" frågar Liam oroligt.

 "I'm fine... I think. But where are the girls?" frågar jag och dem stelnar till.
 "They're... gone" säger Louis tyst.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni nudå? Tack igen för alla gulliga kommentarer och det kanske är lite sent

nu men vi hoppas att ni fortsätter med kommentarerna!

Kommentera på nu!!!

Vi kom på en ny grej. Efter varje kapitel skriver vi ju alltid någonting, och eftersom vi är två stycken som skriver så är det Rim som har skrivit när det är FET STIl och Wilma som skrivit när det är KURSIV STIL.  DET GÄLLER BARA EFTER KAPITLENA!

Nicole

 "I know" hör jag Zayn säga och jag stelnar till.

Jag smäller upp dörren så den nästan kommer på Zayn och springer mot dörren.

 "Wait!" ropar Zayn efter mig.

 "You've lied for me my whole life!! I hate you!!" skriker jag och springer ut från hotellrummet.

Med snabba steg springer jag mot hissarna och väntar otåligt. Men snart får jag nog, och springer ner i trapporna istället. Direkt när jag kommer ut och känner värmen mot min hud suckar jag högt.

Vart fan ska jag nu?

Alison

Jag hör hotellrumsdörren smällas igen och jag suckar högt. Allt omkring mig är liksom bara så ointressant. Tänk om Luke kommer till just vårt hotellrum och börjar slå mig. Tänk om Harry eller någon annan ser. Vad fan skulle hända då?

Sakta går jag ut på balkongen och ser att solen är på väg ner. Den lyser orange. Snart kommer den väl bli rosa och lila. Det får jag inte missa. Plötsligt kommer Harry utstormandes och håller upp min mobil. Det visar ett SMS jag aldrig sett förut. Jag stelnar till när jag ser namnet högst upp. Luke...

You should say goodbye to all your loved ones and say hello to death... I'm almost there...

 "What the hell is this?!" ryter Harry.

 "It's a friend. We use to joke around like this..." ljuger jag och han skrattar till glädjelöst.

 "I don't think so. I looked at the other texts, and if this is a joke, it isn't even funny!" utbrister han.

 "I'm sorry..." viskar jag och gråten stiger i halsen. 

 "And Luke is your boyfriend! Why would he ever joke about that?!" ryter han och jag snyftar.

 "But I couldn't tell you! OKey?! He would kill me!" gråter jag.

 "But he's about to do it now, right? He's almost here and what are you going to do when he knock on the door, huh?!" skriker han och jag ryggar tillbaka.

Harry har aldrig skrikit på mig förut. Han har aldrig ens höjt rösten åt mig. Snabbt går jag in igen och går med snabba steg mot hotellrumsdörren.

 "Wait! Alison, I'm sorry!" ropar han bakom mig, men jag öppnar dörren och ska precis gå ut när jag krockar i någon.

 "Hello Alison. That was a long time ago" flinar Luke som står precis utanför dörren...

Nicole

Jag bestämmer att gå tillbaka till hotellet för jag måste dit någon gång.
Jag börjar springa till hotellet och springer upp till vårat hotellrum. När jag kommer ut ur hissen stelnar jag till då jag ser en av personerna jag hatar mest av allt, en av personerna som tvingade i mig droger och sen flyttade.
 "Luke" viskar jag och han vänder sig om och får fram ett hånflin när han ser mig.

 "Oh, Nicole. Long time no seen" säger han med det där hemska leendet. "So how's it going, are you still dependent of drugs?" säger han och jag blänger ilsket på honom. Han är en av dem personerrna som har förstört mitt liv. Och nu ska han få betala.

Zayn

Allt händer så snabbt, den där Luke kommer in i hotellrummet utan fråga och sen kommer Nicole tillbaka och börjar prata med Luke.

 "So how's it going, are you still dependent of drugs?" frågar Luke, Nicole och jag stelnar till. Droger? Vänta nu, tar Nicole droger?!

Alison

När Luke börjar prata med Nicole passar jag på att smyga in till badrummet. Jag låser dörren och ser mig själv i spegeln. De isblåa ögonen stirrar rakt på mig. Borrar sig in under mitt skinn. Tårarna bränner bakom ögonen igen. Benen skakar, eller nej... Hela jag skakar. Jag kan vara död innan kvällen är slut. Han kan kidnappa mig, han kan våldta mig, han kan misshandla mig, han kan göra vad som helst! Vem fan vet vad han tänker göra?

Jag glider ner med ryggen mot dörren och känner en tår rinna nerför min kind. Varför ska jag uppleva det här? Varför ska jag, en vanlig 16 åring behöva hålla massa hemligheter? Varför ska jag behöva ha så hemska minnen som våldtäkt och misshandel?

Hur känner Luke Nicole? Tar Nicole droger? Är Harry sur på mig? Kommer Harry förlåta mig? Kommer Harry stötta mig?

Alla frågor snurrar runt i mitt huvud. Allt på en gång. Likt en bomb. Som en explosion. Som ett ägg som någon tappar i marken. Allt spricker. Allt rinner ut.

 "Where are you Alison? I'm gonna find you somehow" hör jag Luke säga.

Efter ett snabbt beslut öppnar jag dörren och går ut. Och plötsligt står jag öga mot öga med personen jag fruktar allra mest...

Harry

När Luke börjar leta efter Alison stiger rädslan. Jag måste hjälpa henne... Men hur? Vad ska jag göra? Han kommer slå ner allihopa om han så behövde. Det jag inte fattar är varför Alison inte sagt något. Hon kunde ha berättat. Jag kunde ha hjälpt henne innan allt det här hände.

Jag ser i ögonvrån hur Nicole springer in på sitt rum och Niall följer med henne. Zayn står bredvid mig och ser riktigt ledsen ut. Men min blick är fast på Luke. Plötsligt öppnar Alison badrumsdörren och Luke är snabb med att ta tag om hennes hals och trycka upp henne mot väggen.

 "Time to say goodbye..." säger han och ser menande på mig och Zayn.

Nicole

När jag har chansen springer jag in i mitt rum och plockar snabbt upp påsen med droger. Fan, även ifall jag inte känner Alison så vet jag vad Luke kan göra och jag kan inte låta honom göra så som han gjorde mot mig.

Precis när jag ska hälla i en bit av drogern så hör jag någon prata med mig.

 "So he wasn't lying. You are really taking drugs" det var Niall...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fan asså! Tack för alla kommentarer!! Så jävla kul!!

Förlåt för alla svordommar och fula ord, men asså SHIT! Tack!

Ville bara säga tack till alla som kommenterar och jag hoppas att ni stannar här!

Nicole

Jag hör hur Alison gråter när hon pratar mede någon på telefonen. Vilken idiot!

Jag går in till mitt rum och smäller dörren bakom mig. Hur fan kan hon gråta?! Det är jag som borde gråta inte hon! Det är jag som blev tvungen att droga, inte hon! Hon fattar fan inte alls vad smärta är!

Jag hör hur någon knackar på dörren och jag blänger åt personen som kommer in, Niall.
"What the hell do you want?!" ryter jag och jag ser hur han ryggar tillbaka.

"I just got a bit worried" säger han tyst och jag får fram ett glädjelöst skratt.

 "Ha! Worried?! You don't even know what that word means!" skriker jag åt Niall och tårarna tränger bakom ögonen. Fan!

Jag har gråtit sedan jag började med droger! Jag behöver det snart och när jag menar snart så menar jag nu!

 "I'm sorry" säger Niall tyst.
 "I need to go" säger jag och går ut ur hotellrummet sen börjar jag springa ut ur hotellet.

Vart man än är så vet man vart personerna som säljer droger finns.

Jag springer till närmaste gatuhörn och som tur så har jag rätt.

Jag springer fram till mannen som säljer droger och köper 5 påsar med droger och som tur är det billigt.

 "Thank you" säger jag och lägger påsarna i väskan sen springer jag därifrån.

 "Where have you been?!" säger Zayn när jag går in i hotellrummet.

 "Out" svarar jag kort och går in i mitt rum men jag hinner inte långt innan Zayn kommer in.

 "You always dissapear" säger han lite oroligt.

 "Am I'm then one that always dissapear?! Ha! What about you?! You always on a tour or working with your stupid band!" skriker jag och sen känner jag ett hårt slag mot kinden.

Alison

Harry och jag pratar länge. Jag överväger att berätta för honom. Men jag gör det inte. Han berättar historier om deras turnéer och konserter. Alla glada och besatta fans. Det får mig att le. Han ser så lycklig ut. Det är han nog också. Hans dröm gick ju i uppfyllelse. Han blev artist. Hela hans liv är ju perfekt. Om han bara vet hur jag har det... Om jag bara vågar berätta... Men vad ska jag göra med Luke? Om jag inte åker hem kommer han ju leta efter mig. Men hur ska han hitta mig? Jag är tusentals mil ifrån honom.

 "Harry?" säger jag tyst och han ler svagt mot mig.

 "Yes?"

 "I love you" säger jag och han kramar mig hårt.

 "I love you too, dear sister..." viskar han. "You can talk with me about everything" säger han och drar handen genom mitt hår.

 "I know... I just don't know what to do..." viskar jag och börjar gråta.

 "What's wrong, Ali? I've seen that you're always miles away from the reality" säger han och ser mig allvarligt i ögonen.

 "I can't tell you" gråter jag.

 "Yes, of course you can"

 "He's going to kill me if he know that I've told you..."

 "Who?"

Plötsligt hör vi hur Nicole stönar högt. Harry går ut till hallen och lämnar mig ensam. Med en suck lämnar jag rummet och går ut på balkongen. Solen värmer mitt ansikte och jag sluter ögonen. Egentligen vill jag bara ligga i bikini på stranden och låta solen läka mina sår, men då skulle alla se mina blåmärken. Harry skulle bli orolig och allt skulle bli katastrof. Om jag någon gång ska gå i bikini med Harry ska jag ha berättat för honom först. Få honom att förstå. Men det är ganska svårt. Man kan tro att det bara är att berätta. Säga sanningen. Men så enkelt är det inte. Det finns ju både nack- och fördelar.

Plötsligt plingar mobilen igen. Jag tar upp den och ser Lukes namn på skärmen.

I know exactly where you are. I got a ticket to Hawaii and I'm gonna break all your bones, clear you on blood and rape you until you die...

Nicole

Slaget mot kinden värker inte bara på kinden utan i hela kroppen och jag börjar stöna högt.
 "What did happend?" hör jag Harry säga med sin oroliga röst.

 "Nothing" mumlar jag och går in i badrummet.
 "What did you do?" hör jag Harry fråga Zayn.
 "It wasn't with purpose. I hit her" säger Zayn tyst.

 "Why?" hör jag Louis säga.

 "I don't know" säger Zayn och jag hör att han är på väg att gråta.

Alison

Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag kan inte få dom att sluta. Rädslan inom mig är enorm. Tänk om han verkligen hittar mig? Vad fan ska jag göra då?

Efter några minuter går jag in till de andra igen och ser att Zayn sitter med ryggen mot badrumsdörren. Han gråter. De andra sitter i soffan och är tysta.

 "What's going on?" frågar jag och alla kollar på mig.

Harry går emot mig och kramar mig hårt. Förvånat kramar jag honom tillbaka och han tar mig till soffan. Där hamnar jag i hans knä och jag lutar mig emot honom. Zayn börjar prata med någon, antagligen Nicole eftersom hon inte är här.

Efter ett tag tröttnar jag och reser på mig.

 "Where are you going?" frågar Harry.

 "I don't know"

Jag lämnar hotellrummet och tar hissen ner. Utanför steker solen och jag går längst gatan. Det finns många så kallade "turistbutiker" längst husen på gatan och jag ser många handdukar, smycken och andra strandsaker. Snart kommer jag till stranden och ser hur många personer som helst. Tjejerna ligger i bikini i solstolar medan killarna går i badshorts och spelar volleyboll.

Nicole

"Please Nicole, come out!" hör jag Zayn säga ännu en gång.

"No! Never!"

 "I'm your brother, Nicci! Please listen!" men jag vet att det bara är en lögn.
 "You're lying! I heard how you hesitated at the airplane! You are not my brother!" skriker jag och det blir tyst utanför.
 "I know" viskar han och jag stelnar till.

Alison

Efter några timmar utanför hotellet går jag tillbaka. Det börjar bli riktigt varmt i jeans och en tjocktröja. Fast, jag är ju i Hawaii liksom? Det är väl varmt hela tiden? Jag ser nog inte klock ut. Liksom, vem har tjocktröja när man är på Hawaii?

När jag kliver innanför vårt hotellrum flyger Harry upp och drar in mig i en hård kram.

 "I was so worried" viskar han och jag ler lite.

----------------------------------------------------------------------------------

Tack som *svärord* för alla kommentarer! De bara strömmar in ju! BRA GJORT KÄRA LÄSARE!

So, what do ya think? Spännande?

Vet att det händer ganska mycket för att bara ha börjat, men det är en del av novellen...

Nicole

Hur fan kommer det gå att vara i Hawaii i 1 månad när jag inte har mycket droger alls med mig?!

Jävla idioter och jävla Zayn att inte säga något! Har dem aldrig hört talas om att fråga först?!

 "No, I can't come with" säger Alison.

Tack någon som håller med mig!

 "Me neither, I need my...." börjar jag men kommer på vad jag är på väg att säga.

 "You need what?" frågar Louis.

 "My... Cellphone charger" ljuger jag och jag hör ett litet skratt från Niall.

 "It's okay Nicci, you've got an iPhone and so do I" säger Zayn och ler mot mig.

 "But..." börjar jag men Liam avbryter mig.
 "Then it's decided! We're going to Hawaii!" alla jublar förutom jag och Alison.

Alison Tre Dagar Senare

Vi alla står på flygplatsen. Killarna pratar glatt med varandra medan jag och Nicole står bakom och surar. Vi har inte sagt ett ord till varandra. Fast, jag har inte sagt så mycket till någon alls.

 "Girls, come on now!" ler Louis och alla går mot incheckningen.

Jag och Nicole suckar och går efter dom. När våra väskor är incheckade går vi till säkerhetskontrollen. Det piper inte på någon av oss, vilket är bra. Vid Tax-Free köpte jag en tidning och lite  godis, sedan gick jag till de andra som satt vid ett kafé. Direkt när jag sätter mig där tar jag upp tidningen och börjar läsa. De andra pratar mycket, men jag hör aldrig Nicoles röst. Efter en halvtimme går vi äntligen gå på planet.

Vad kommer Luke göra när jag kommer hem? Jag måste berätta för någon. Harry. Men när? Snart. Hur fan kommer han reagera? Tänk om han blir sur och aldrig pratar med mig igen? Tänk om han aldrig kommer vilja träffa mig? Jag menar, vem vill ha en syster som är så dålig att hon blir misshandlad och hotad? Nej, jag kan inte riskera att förlora min bror. Killen som står mig närmast. Även om vi bråkar ibland så är vi riktigt tighta.

 "Ali, do you want anything?" frågar Harry.

 "No thanks" ler jag.

Kanske skulle det vara bra för mig att komma bort ifrån allt ett tag. Kanske ska jag bara njuta av semestern? Men kommer jag kunna släppa Luke med tankarna?

Nicole

Efter en stund i luften så får jag ännu ett starkt behov så jag springer in till toaletten och tittar mig i spegeln.

I spegeln ser jag en tjej med axellångt hår och kastanjebruna ögon som en gång i tiden var lugn och gjorde allt som familj och vänner sa till om.
Men sen försvann allt när dem där 3 killarna och 2 tjejer tvingade i mig droger. Allt förändrades då.
Jag tar ett hårt grepp om mitt hår och börjar skrika så högt jag kan.

 Varför hände det här mig?! Varför vart jag utsatt?! Jag vill inte ha det såhär!

Jag hör någon som knackar på dörren och jag slutar skrika.
 "Nicci, are you okay?" frågar Zayn oroligt.

 "Leave me alone!" fräser jag

 "No! You are my... sister" säger han men jag hör hur han tvekar innan han säger syster. Varför då?

Jag går ut ur toaletten och går direkt till min plats.  och Zayn kommer snabbt efter.

 "What is it?" frågar han oroligt.

 "Why do you care?"

 "Beacuse I'm your brother" säger han och jag suckar och tittar ut genom fönstret.

När vi äntligen landar i Hawaii tar vi direkt en taxi till hotellet som verkar vara 5 stjärnigt.

Jag ska dela rum med den där Alison eller vad hon nu heter. Hur fan kommer det här att gå?

Alison

Jag och de andra tar hissen till sjätte våningen. Där stiger Liam och Niall av. Vi andra fortsätter till våning sju. Jag och Nicole har rum 428, Louis och Harry delar och Zayn har ett eget. Varför fick inte jag ett eget? Sakta trycker jag in kortet i dörren och ett klick hörs. Vi går in och jag lägger ner min resväska på ena dubbelsängen inne på ett av sovrummen. Det var ett badrum till höger, vardagsrum i mitten som knyter ihop rummet och två sovrum. Det är väldigt fint. Champangefärgade väggar och trägolv. Sängen är ganska stor, och mjuk. Många kuddar i mörkare och ljusar nyanser. En garderob och en glasdörr till en balkong. Jag går ut och ser ut över varma Hawaii.

Plötsligt ringer min mobil och jag tar upp den. Luke ringer... Skräcken tar tag i mig, men jag svarar ändå.

 "Hello?" säger jag tyst.

 "Where the hell are you?!" skriker han och jag tar undan mobilen lite från örat.

 "On vacation" mumlar jag och han skriker högt i telefonen.

 "What?! We decided that you was going to be here tonight!" skriker han och tårarna trycker på i ögonen.

 "I know... But I had no choice" viskar jag och han skrattar glädjelöst.

 "Of course you had!! You just wanted to get away from me! Right?!" skriker han.

 "No! My brother forced me!" gråter jag.

 "Don't start crying!"

 "Ali? Is everything okey?" säger Harry bakom sovrumsdörren.

Paniken griper tag i mig och jag försöker göra ett snabbt val. Antingen lägger jag på med Luke och svarar Harry eller så skriker jag åt Harry. Eller så kan jag ju berätta? Nej. Inte nu.

 "Wait!" ropar jag tillbaka och Luke skriker högt i telefonen igen.

 "Shut up and get here now!! I don't care wherever you are! If you're not here before tomorrow night, I promise you I'll go and get you on my own!" skriker han och lägger på.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Tack så mycket för alla kommentarer!

Ville bara säga att Nicoles perspektiv skrivs av RIM och Alisons perspektiv av WILMA. Sedan om vi har killarnas perspektiv så får vi se hur det blir...

Alison

 "Ali?" säger Harry bakom dörren.

 "Go away" gråter jag.

 "No, we're going to London in two hours, come on, we'll miss the plane"

 "I don't want to!"

 "I want you to meet my friends"

Jag suckar och går fram till min garderob. Efter tio minuter har jag bestämt mig för at ta på mig ett par jeans, ett vitt linne och en rosa tjocktröja. Mitt bruna, lockiga, långa hår borstar jag och lägger det på högra axeln. Sminket blev lite mascara och lite puder. Sedan drar jag på mig ett par mörkblåa Converse. Som pricken över i sätter jag på mig ett par Ray Ban's. 

 "Are you done?!" ropar Harry och jag går nerför trappan.

 "Relax" suckar jag.

 "Bye mum!" ropar Harry och mamma kommer ut i hallen.

 "Have fun!" ler hon och kramar oss båda.

Vi går ut till Harrys bil och han kör oss mot flygplatsen. Planet ska gå om en timme, så vi har gott om tid.

Nicole

Jag och Zayn sitter på flyget och väntar på att det ska landa. Det har redan börjat gå ner mot marken, så vi landar nog inom några få minuter.

 "Are you excited?" ler Zayn och jag blänger på honom.

 "Not at all" muttrar jag och ser ut genom fönstret.

 "Come on, Nicci! Why are you so mad at me?" frågar Zayn irriterat.

 "You're my brother! And you're so annoying!" ryter jag och han suckar.

Snart landar vi och vi kliver av så fort som möjligt. Zayns blick börjar söka efter något på flygplatsen. Något eller någon. Plötsligt släpper han sin väska och springer fram till en kille med brunt, lockigt hår. Bakom honom står en tjej med brunt, långt, lockigt hår. Hon ser irriterad ut. Eller trött.

 "Come here, Nicci" säger Zayn och jag går emot dom.

Killen med lockigt hår ler lite och sträcker fram handen.

 "Harry" ler han.

 "Yeah, okey" säger jag och sätter mig på min resväska utan att ta hans hand.

 "Nicole, come on!" ryter Zayn och jag blänger på honom.

 "You're not my mother! You can't force to things I don't want to do!" utbrister jag och går mot toaletterna.

Väl därinne plockar jag upp påsen med droger och häller i mig allt på en gång.

Alison

Tjejen som antagligen heter Nicole går mot toaletterna och jag slår mig ner på min resväska med en suck.

 "Zayn, this is Alison, my sister" säger Harry och killen ler stort mot mig.

 "Hi! I'm Zayn, but you probably already know that" ler han och jag ler svagt tillbaka.

 "Yeah"

Snart kommer Nicole tillbaka och vi går mot parkeringen. Nicole går en bit bakom mig och killarna går framför mig. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag Zayn är väldigt söt. Eller snygg.

Luke... Undrar vad han gör när han märker att jag inte är hemma. Vad gör han när jag kommer tillbaka? Jag vill inte tillbaka. Jag vill rymma till USA och bara gömma mig från verkligheten. Men jag vet mycket väl att det aldrig skulle gå.

Harry ser bak på mig och ler ett prövande leende. Istället för att le tillbaka stirrar jag tillbaka tills han vänder sig om igen. Tre killar stod utanför en svart, ganska stor, bil och springer fram mot Harry och Zayn. De slänger sig på varandra och jag himlar med ögonen.

 "Gosh, I've missed you so much, boys!" säger en av dom. 

 "I've missed you too, bobear" flinar Harry och jag suckar högt.

Alla vänder sig mot mig och Nicole. Harry ställer sig bredvid mig och Zayn ställer sig bredvid Nicole. Jag ser i ögonvrån hur Nicole flyttar sig längre ifrån Zayn medan jag låter Harry dra in mig i sin famn.

 "Boys, this is my dear little sister Alison" ler han och jag vinkar lite.

 "I'm Louis!" säger killen som Harry kallar Bobear.

 "I'm Niall!" säger den blonda.

 "And I'm Liam!"

Zayn presenterar Nicole för de andra och alla sätter sig i bilen. Det är två säten fram, tre bak och tre bakom. Jag sitter bredvid Harry och Zayn i mellan sätena, Louis och Liam sitter längst fram och Nicole sitter bredvid Niall längst bak. På radion spelas Whistle med Flo Rida. Killarna sjunger med högt och jag bara sitter och tänker på Luke...

Nicole

I bilen får jag sitta bredvid Niall. Han är ganska söt. Och vilka ögon! Så underbart blåa! Men han är ändå inget för mig. Han är säkert lika idiotisk som Zayn.

 "So... are you excited?" frågar Niall och tittar på mig

 "No" svarar jag kort utan att möta hans ögon

 "Oh, why?"

 "Why should I be?"

 "Beacuse you  will hang with 5 of the world most famous people"

 "I don't care. I don't even like people like you guys!" säger jag lite högre men bara så att Niall hör.

 "You've got a really bad attitude, but that will ´change when you are with us" säger Niall

 "What? It's just a short visit!" säger jag och Nialls ögon blir större sen vänder han sig mot Zayn.
 "Haven't you told her?" frågar Niall.

 "Oh god, I forgot! Well, first we are be in London for 3 days and then we all going to Hawaii for 1 month!"

 "What?!" utbrister jag och Alison samtidigt.

Alison

Hawaii i en månad?! En månad med fem helt okända personer och min bror?! Vad kommer Luke säga/göra?! Kommer han söka upp mig och döda mig eller kommer han misshandla mig tills jag dör när jag kommer hem?

 "No, I can't come with" säger jag med rösten full av rädsla.

 "We're just going to Hawaii" säger Liam lugnt.

Om han bara visste vad som kommer hända... Om alla visste om mitt riktiga liv. Om alla visste vad som kunde hända. Plötsligt blev jag rädd för att någon skulle se mina blåmärken.

Varför vågar jag inte berätta för någon? Då skulle livet bli mycket bättre, eller?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera på!

Tack för kommentarerna på förra kapitlet! Vi blir så glada över att folk kommenterar :)

Alison

Sakta tar jag upp telefonen som nyss plingat. På skärmen står namnet jag fruktar mest: Luke. Visst, han är min pojkvän, men jag hatar honom mest av allt. Mer än något annat. Min största önskan är att han ska dö, eller i alla fall lämna staden, eller landet!

Hey babe! My house at six

Jag suckar och lägger ner mobilen igen. Egentligen vill jag inget hellre än att slänga mig i mammas famn och berätta allt. Låta henne trösta mig och säga att allt blir bra. Men då skulle hon polisanmäla honom, och då skulle han döda mig.

Jag kollar klockan och upptäcker att den är fem. Så jag går upp till mitt badrum, tar en dusch, byter om till ett par riktigt korta jeansshorts, svarta spetsunderkläder och ett väldigt kort maglinne, precis som han vill ha det. Och desutom vill han att jag ska ha ton med smink. Så jag sminkar mig med foundation, puder, eyeliner, mascara, ögonskugga, läppglans och rouge.

Skor får bli höga klackar, som jag hatar. Egentligen vill jag gå omkring i en One Piece och Converse, men då skulle ju såklart Luke skämmas över mig inför sina kompisar.

Jag tar mobilen och sätter mig på min moped. Sedan börjar jag köra mot Lukes hus...

Nicole

Jag skakar hand med mannen och tar den lilla påsen med droger. Han sticker snabbt iväg, jag med. Vi går åt olika håll. Jag gömmer påsen under min jacka och börjar gå hemåt.

Klockan är mycket. Straxt efter ett skulle jag tro. Det är väldigt mörkt och endas gatulamporna lyser. Och strålkastarna från de få bilarna som åker förbi.

Och här är jag. Ensam på en fredagkväll. På gatan mitt i natten.

Jag stiger in i huset och stänger försiktigt dörren då jag plötsligt hör steg nerför trappan. Försiktigt vänder jag mig om och möter Zayns mörka blick jag aldrig kan läsa av.

 "What are you doing outside now? In the middle of the night" säger han fundersamt och jag tar av mig skorna.

 "I was with a friend. We where at a party" säger jag och rycker nonchlant på axlarna innan jag försöker gå förbi honom.

 "In sweatpants?" säger han allvarligt och nickar mot mina byxor.

 "Yeah, it was a pyjamas party" ljuger jag och går vidare mot mitt rum, men han greppar tag om min handled.

 "I know you're hiding something and I know you're lying" säger han allvarligt och nu kommer ilskan bubblandes inom mig.

Likt eld som brinner inifrån och ut. Som en bomb. Allt slår till på samma gång. Alla känslor samlas ihop och trycks ut, även om jag inte vill det.

 "You don't know anything about my life! You're always away and you can't just come here and prettend to know everything about me!" skriker jag och han ryggar tillbaka.

 "Be quiet! Mum and dad are asleep, the girls too"

 "Yeah, it's always about them, huh? No one ever cares about me, right?!" ryter jag och springer upp till mitt rum.

Alison

När jag är på väg hem på min moppe svider och bränner hela kroppen. Mitt huvud bultar och allt jag vill är att sticka en kniv genom hjärtat och avsluta livet med en fin gravsten. Såklart gör jag det inte. Men tårarna kan inte sluta rinna. "Hoppas ingen är vaken" tänker jag och låser mopeden.

När jag är på väg att sätta in nyckeln i låset ser jag att det är öppet. Så jag öppnar försiktigt och drar av mig skorna. Dom skaver. Jag är helt blå över hela kroppen men inte ansiktet. Han är väldigt noga med att det inte ska synas så väl att jag är på riktigt misshandlad.

 "Hey, where have you been?"

Jag vänder mig om och möter Harrys varma, trygga blick. I en sekund överväger jag att berätta. Låta känslorna äta upp mig innifrån och bara låta Harry trösta mig. Men det gör jag inte. Jag tänker på nackdelarna.

 "Out" mumlar jag bara och går in till köket för att leta efter en huvudvärkstablett.

 "What are you hiding from me?" säger han tyst  och ställer sig i dörröppningen.

 "Nothing" säger jag och häller upp ett glas vatten.

 "Oh my God!! What have you done with your arm?!" utbrister han och jag ser panikslaget på min arm.

Tjocktröjan har åkt upp. Fan. Jag drar snabbt ner ärmen och hoppas att han inte märkt, men såklart har han det.

 "I falled" ljuger jag.

Sanningen var mycket värre och mycket längre. Den skulle jag inte ta idag. Kanske aldrig. Kanske skulle jag låta Luke döda mig.

 "Seriously Ali! You have to tell me the truth! I want to help you, but that's impossible if I don't know what's going on!" ryter han och jag ryggar tillbaka.

Jag blir chockad över hans ton. Aldrig har han pratat så till mig. Aldrig. Tårarna bildas i mina ögon, men jag försöker dölja det. Men som den bästa brorsan Harry är så kommer han mot mig och kramar mig hårt. Tårarna börjar rinna och han smeker mig över ryggen.

 "Tell me" viskar han.

 "I can't" viskar jag och snyftar högt.

 "Yes, you can"

 "Don't make this to me..." gråter jag.

 "Please, Ali, tell me what's wrong. I can't see you this sad" säger han och ser mig djupt i ögonen.

Jag öppnar munnen för att svara, men då hör vi steg i trappan och mamma kommer ner med trötta ögon. Hon ser chockat på mig och jag suckar. Jag hatar att gråta inför mamma. Hon ska alltid fråga vad som är fel och alltid försöka få det bra, men istället irriterar hon mig något otroligt.

 "Just stop it!" ryter jag och springer upp till mitt rum.

Nicole

När jag vaknar nästa morgon lyser solen rakt i mina ögon. Med en suck lägger jag ansiktet i kudden och hör ett trött skratt. Förvånat stirrar jag på Zayn som står i dörröppningen.

 "We're going to meet the boys in London today. You're going with me. Harry's sister are coming to. She's in your age" säger han och jag får ett starkt behov av droger.

 "Just go away, please?" säger jag och känner mitt humör sjunka.

 "We're going in one o'clock. Which is in like, an hour. So you better get up!" ler han och lämnar rummet.

Jag går snabbt fram till en låda under sängen med lås där jag förvarar alla droger. Snabbt slår jag in koden och öppnar den. Desperat tar jag fram påsen och vänder den upp och ner i min mun. Det bränner i halsen, men jag är van. Nu tycker jag det bara är skönt. Det får mig att slappna av, på något sätt.

Jag drar på mig ett par beigea chinos och en virkad vit tröja. Håret plattar jag och sedan sminkar jag mig lite med mascara. När jag är klar med det stoppar jag mobilen i fickan och går ner till köket där mamma och Zayn sitter. De pratar om något jag inte hinner höra, eftersom de slutar precis när jag kommer in. Jag känner mig utstött. Som om jag inte är en i familjen. Ingen pratar särskilt mycket med mig och alla pratar bakom ryggen på mig.

Jag äter bara en macka och dricker lite apelsinjuice. Men jag sätter mig aldrig vid bordet. Istället står jag vid bänken och äter.

 "Come on, we're going" säger Zayn och jag nickar och följer honom ut.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Vet inte hur många som läser eftersom vi precis har börjat, men om ni gillar den kan ni ju sprida den vidare och kommentera lite!