Hej hej! Jag har bara lust att säga att jag och Wilma är med i Veckans Novellblogg och vi blir väldigt glada ifall ni går in och röstar på oss! Här är länken -> http://onedirectioninmyheart.bloggplatsen.se/

Kapitel 12 är snart ute!

//Rim :)

5 dagar senare - Nicole

Jag och Zayn sitter i vårat hus i Bradford och tittar på den svarta TV skärmen. Vi har knappt sagt något till varandra sen då jag var på sjukhuset. Det enda vi säger till varandra är god morgon, tack och godnatt. Resten av "min familj" säger inte heller så mycket till mig. Det är helt sjukt, när jag har haft så svårt så finns det ingen som hjälper mig. Jag fattar inte hur dem tänker!

Zayn får ett sms och tar snabbt upp mobilen och börjar läsa meddelandet.

 "The guys are comming here" säger han och jag får fram ett litet leénde. Jag får äntligen träffa Niall igen, även ifall det bara har gått 5 dagar.

 "And Ali?" frågar jag tveksammt.

 "Yeah, she'll come with Harry" svarar Zayn och han börjar rodna när han pratar om Ali.

 "You like her!" utbrister jag och skrattar.

 "What?! No! How can you belive that?!" säger han och slår mig löst på armen.

 "Beacuse you blushed for like 10 seconds ago!" säger jag och han blir tyst.

 "Don't tell her that, she isn't ready yet" viskar Zayn och jag nickar.

 "Just if you and the family talk to me more" säger jag och han nickar.

 "I promise" säger han och jag ler mot honom.

Alison

 "Hey Ali, we're going to Bradford and meet the other guys at Zayns house!" ropar Harry nerifrån.

 "Will Nicci be there?!" ropar jag tillbaka.

 "Of course she will! It's her house to!"

 "Good!" svarar jag och reser mig upp och börjar gå till min WIC och tar på mig en vit skjorta, svarta byxor och ett par vita Converse.

 "Are you done?!" ropar Harry och jag plattar håret, fixar med lite smink sen tar jag på mig ett par stora silver örhängen.

 "Yeah, I'm comming!" ropar jag och springer ner.

När vi äntligen kommer till Bradford är det rätt sent på kvällen. Vi kör in på deras parkering och ut ur huset kommer Zayn och Nicole.

Hon har ett par mörkblåa chinos och en trekvartärmad tröja med mörkblåa ränder. Vi kramar båda och när jag kramar Zayn pirrar det i hela kroppen men jag skakar snabbt av mig den känslan. Jag får inte bli kär i Zayn, jag är inte redo än!

Vi går in i huset och sätter oss i soffan óch börjar prata lite men aldrig om vad som har hänt.

Senare på kvällen kommer resten av killaran men jag ser hur Nicole blir ledsen när Niall inte är där.

 "Where is Nialler?!" utbrister Harry.

 "Well, he couldn't come" säger Louis tyst.

Nicole

 "Well, he couldn't come" säger Louis tyst och jag är nära att gråta.

Jag reser mig upp och springer uppför trappan. Jag hör hur Ali ropar på mig men jag orkar inte bry mig. Det har bar är jag springer in i mitt rum smäller jag dörren hårt bakom mig.

Ge dig nu Nicole! Det har bara gått 5 dagar! Du klarar dig utan honom!

Jag reser mig upp och tittar ut genom fönstret, det är inte jätte långt ner. Jag hoppar nerför fönstret och börjar springa så snabbt jag kan från huset men jag har ingen aning om varför.

Efter en stund springande springer jag in i något hårt och jag faller till marken. Jga tittar upp och ser en av personerna jag hatar mest, min ex - pojkvän Alexander.

Han hjälper mig upp och han ler mot mig.

 "Hi Nicci. It was long ago I met you!" sägre han och jag suckar sen vänder jag mig med ryggen mot honom och börjar gå bort från honom men han tar tag i min axel och jag vänder mig om. Då känner jag hur hans läppar möter mina och jag står chockat kvar men jag reagerar snart och puttar bort honom och slår honom på ansiktet men han är snabb och grppar tag om min hand.

 "What's wrong babe?" frågar han och flinar precis så som Luke gjorde.

 "Leave me alone" säger jag och försöker rycka åt mig handen men han är för stark.

 "I know you still want me" flinar han och drar i min hand så att jag kommer närmare hans ansikte. 

 "Well Alexander, I'm sorry to make you disappointed but I already have a boyfriend" säger jag och jag ser att han blir lite besviken

 "Oh really" säger han men det är inte menat som en fråga. "But remember that I'll always be there if you change your mind" säger han och jag drar mig ur hans grepp och börjar backa men med blicken fast på honom.

 "Like I care Alex! Like I ever go back to you!" säger jag och går därifrån.

Alison

Nicole har säkert varit borta i nästan 1 timme nu och vi alla sitter och väntar på... något.

 "Do you think she'll come back soon?" frågar jag och Zayn nickar.

 "Yeah, she'll always go away and then come back after like 1 hour or something" säger Zayn och jag nickar till svar.

Efter en stund smälls dörren upp och vi ser Nicole komma inrusande. Men hon är inte påväg till oss utan till köket.

 "Oh god" viskar Zayn och springer efter Nicole in i köket. Sen hör vi glas som splittras och Nicole som skriker. Som tur är ingen annan än vi här.

Zayn

Jag går in till köket efter Nicole och då ser jag hur hon slänger en tallrik på golvet och sen skrika.

Jag går fram och omfamnar henne. Sen börjar jag höra hennes snyftningar.

 "What happend?" frågar jag lugnande.

 "It was... it was Alex" viskar hon tillbaka och jag suckar.

Stackars Nicole. Alexander var hennes pojkvän innan hon en kväll på en fest såg honom hångla med en annan tjej.

 "What did he do?"

 "He... kissed me" svarar hon och för många låter det som ingenting men efter allt som har hänt med Luke och att hon nu är tillsammans med Niall, det är tufft.

 "It's okay, Nicci. It's okay" viskar jag och kysser henne på huvudet.

------------------------------------------------------------------------------

Tja tja! Wilma här. Ja, Rim skrev kapitlet, men hon bad mig läsa och sedan lägga ut... Så nu hinner inte Rim skriva något här!! ;)

Tack för alla kommentarer! Fortsätt så! :)

Här kommer några andra länkar ->  http://onedstorys.bloggplatsen.se och -> http://ourrmcflystory.bloggplatsen.se

Hoppas ni gillar dem och glöm inte kommentera vårat senaste kapitel ;)

C'ya!

//Rim

Tja tja!

Har fått kommentarer där ni frågat om novellen är slut..

 Nej.

Den är inte slut. Absolut inte! Det här är bara början på den ;)

Vi kommer börja skriva ett kapitel nu, tror jag....

Tack så mycket för alla kommentarer!

Love u guys!

//Wilma

Alison(Wilma)

När vi har blivit förhörda av några poliser så får vi ta en ambulans till sjukhuset. Vi alla sitter i ambulansen tillsammans med två ambulansmän. Vi åker inte in till akuten, eftersom ingen av oss är SÅ allvarligt skadad.

 "What happened to your arm?" frågar en av ambulansmännen.

 "The guy stabbed me with a knife" mumlar jag och han lindar bort påslakanet.

Det är fullt av blod. Såret är ganska djupt och jag klarar inte av att se på det, så jag kollar på Harry istället. Han ser medlidsamt på mig och tar min hand. Ambulansmannen börjar tvätta såret och jag kvider till.

 "I'm Rick, by the way" säger han och försöker få mig på andra tankar. "What's your name?" frågar han.

 "Alison" kvider jag och stönar till.

 "That's a really cute name"

Han lindar min arm med riktigt bandage och sedan kollar han på mina sår i ansiktet. Hans ansikte berättar att det inte är så farligt. En annan ambulansman kollar på Nicoles huvud och plockar bort några glasbitar som fastnat i såren.

 "We need to sew this" säger Rick och pekar mot min arm.

 "Alright" säger jag och lutar mig mot Harrys famn.

På sjukhuset får jag och Nicole ett rum där vi blir extra undersökta och jag får vänta på en doktor som kan sy ihop mitt sår. Efter att jag blivit undersökt sätter jag mig på britsen med Harry bredvid mig.

 "How are you feeling?" frågar han och drar ett finger i mitt ansikte. Det svider till och jag ryggar undan. "Sorry" säger han och jag ler lite.

 "I'm fine"

 "No you're not" viskar han.

Det här gillar jag med Harry. Att han kan se om jag ljuger och att han ser om jag mår dåligt. Utan honom skulle jag fan inte klara mig. Han är den som fått mig att resa mig upp på egna fötter. Han var mina stödhjul när jag var mindre, och nu har han hjälpt mig upp igen.

Nicole(Rim)

Jag pratar men en doktor och jag berättar hur Luke slog mig och sen våldtog mig i mer än en timme säkert. Han kollar ifall jag är gravid och tar ett blodprov.

 "Well, I have some good news for you" säger han och fortsätter. "You're not pregnatnt" jag drar lättata efter andan och ler lite.

 "Thank god" viskar jag.

 "But I need to ask you something" säger han och jag tittar upp. "Are you taking drugs?" frågar han och jag stelnar till. Jag tar snabbt tag om Nialls hand och han kramar min hand tllbaka.

 "Yes, but I'm trying to stop" viskar jag tyst och han nickar.

 "I can help you and if you want, your boyfriend can help you to" säger han och jag kan inte sluta tänka på det där ordet.

Är Niall min pojkvän? Det kanske han är. Jag menar, vi kysstes ju och båda gillar ju varandra.

 "Yeah, I would love that" säger jag och kysser Niall på kinden.

Niall(Rim)

När doktorn säger att jag är Nícoles pojvän kan jag inte låta bli att le.

 "Yeah, I would love that" säger Nicole och kysser mig på kinden. Det räcker med bevis för mig. Vi är ihop.

Doktorn lämnar rummet och vi sitter där och bara tittar på den vita väggen,

 "So... are we like together?" frågar jag efter en stund.

 "I guess..." säger hon och jag ler mot henne.

Det här känns rätt. Jag, Niall Horan är ihop med den bästa och vackraste tjejen i världen Nicole Malik.

Nicole(Rim)

Efter säkert en timme kommer Zayn in och Niall går ut. Jag vill egentligen att Niall ska stanna kvar men det går ju inte att säga.

Zayn sätter sig på en stol bredvid sjuksängen och tittar sorgset på mig.

 "Nicole I'm..." börjar han men jag avbryter honom.

 "Don't say that you're sorry! Just tell me why. Why did you lie to me?" säger jag med gråten i halsen.

 "We wanted to say to you, but we couldn't"

 "So I'm really adopted?" frågar jag för att vara säker.

 "Yes" svarar Zayn utan att tveka.

 "So where am I gonna liv?" frågar jag.

 "You're still gonna liv with us!" säger han glatt och jag kan inte låta bli att le.

Alison(Wilma&Rim)

 "We can go home now" ler Nicole och jag ler stort.

 "That's good!" ler jag och reser på mig.

Utanför vårat rum sitter Niall, Harry och Zayn. Niall går fram till Nicole och kysser henne. Jag går fram till Harry och han kramar mig.

 "Excitet to go home?" flinar han.

 "Oh yeah"

Zayn reser på sig och alla går tillsammans till hissarna. Vi stiger in och Zayn ler mot mig. Jag ler tillbaka och vänder bort blicken. Ett  pirr slinker igenom mig varje gång jag ser in i Zayns mörka ögon.

Efter några timmar sitter vi på planet till London. Jag sitter bredvid Harry medans Nicole sitter bredvid Zayn. För att vara ärlig så trodde jag förut att Nicole skulle sitta bredvid Niall men hon måste säkert prata med Zayn.

Jag lutar mig tillbaka och somnar men jag är inte glad över vad jag drömemer om.

Luke kommer in till mitt rum och ler stort.

 "Have you missed me?" frågar han och jag skakar på huvudet.

Sen börjar han slå mig med en stor hammare och jag skriker och stönar.

Jag reser mig upp och skriker.

 "It's okay" viskar Harry och omfamnar mig. "He isn't here, I promise" säger han och jag snyftar.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var kapitel 11! Hoppas ni gillar det och jag tror inte det blir något mer kapitel idag eftersom vi måste fixa lite andra grejer för att vi ska hem imorgon. :)

När jag öppnar ögonen ligger jag fortfarande på golvet. Det värker i mitt huvud och bränner på magen. Försiktigt drar jag upp tröjan och märker ett nytt blåmärke. Såhär brukar det vara. Jag har vant mig vid smärtan. Men jag tycker det är lågt att göra så mot Nicole. Jag menar, dom kan döda mig, men Nicole har ju inte gjort något fel! Fast, det har jag väl inte heller gjort...

Nicole! Vart är hon?!

Hastigt ser jag mig omkring och letar efter henne. Hon ligger i andra änden av rummet. Det ligger fortfarande glassplittror runt henne och man ser några rivsår i hennes ansikte och på hennes armar.

Jag kryper fram till henne och kvider till efter varje steg. När jag kommer fram till henne har jag känt några glasbitar i knäna, men jag bryr mig inte. Hon får inte lämna mig, inte nu.

 "Nicole?" säger jag hest och skakar om henne. "Wake up" 

Sakta öppnar hon ögonen och ser lidande på mig. Hennes ögon fylls av tårar och jag ler försiktigt.

 "It's gonna be okey" säger jag lugnande och hon sätter sig upp.

Plötsligt slås dörren upp och Jackob flyger in med Luke bakom sig. Luke griper tar i mig och tar armen om min hals för att sedan bokstavligt dra mig ut från rummet. Jag vänder fort bak huvudet och hinner se Jackob hålla Nicole på samma sätt.

De drar ut oss på gårdsplanen och går mot hummern. Plötsligt kör en bil upp mot ladan och huset.

Luke svär högt och kastar in mig i hummern. Snart kastar Jackob in Nicole också. Vi kramar varandra och hör hur några skriker på varandra. Vi känner igen rösterna och ser allvarligt på varandra. Dom är här.

 "Harry!!" skriker jag och bankar på dörren.

 "We're here!!" skriker Nicole och plötsligt öppnas dörren.

Jackob drar ut Nicole och Luke drar ut mig. Han håller armen om min hals och jag kan se hur Jackob håller Nicole på samma sätt. Framför oss står Niall, Zayn och Harry. Dom har kommit hit, letat efter oss och kommer hjälpa oss härifrån. Harry börjar gråta, säkert för mitt sönderslagna ansikte.

 "Harry" gråter jag och Luke knäar mig på ryggraden.

 "Shut up" säger han och jag kvider till.

 "Let them go!" säger Zayn och Luke skrattar hånfullt.

 "No, why would I?" flinar han och Harry stirrar ilsket på honom.

 "Why the hell are you doing this?!" ryter Niall.

 "It's funny, and Alison is really fun to play with. So are Nicole, but she's new on this" säger han och jag försöker slita mig bort ifrån honom.

 "How can you live with yourself?" fnyser Zayn och jag ser hur Nicole försöker sparka Jackob, men misslyckas.

Han knäar henne och hon faller ner på marken.

 "Nicole!!" skriker jag, Zayn och Niall samtidigt, Harry står mest chockad och... tänker?

 "You better shut up now, bitch!" fräser Luke och håller ett hårdare grepp om min hals.

 "What did you call her?!" ryter Harry.

 "Bitch" flinar Luke, som älskar att retas med folk.

Harry börjar gå emot oss, men Zayn håller honom tillbaka.

Harry

Jag ser hur Nicole ligger och vrider på sig på marken. Hon har rivmärken i ansiktet och på armarna. Men min blick är mest på Alison. Min älskade, kära, snälla, söta, roliga syster. När Luke gör henne illa mår jag dåligt. Varför hade hon inte sagt något tidigare? Jag kunde ha hjälpt henne.

Efter en stund hör vi polisbilarna vi ringt en bit bort. Luke stelnar till och man ser ilskan bubbla i honom. Precis då kommer en helikopter som landar en bit bort.

 "Hurry up!!" skriker Luke och han och den andra killen drar med tjejerna mot den.

Jag springer efter och lyckas få ner Luke på marken. Alison som hamnar underst kvider till så jag drar undan honom en bit. Jag sätter mig på hans rygg och drar upp hans armar mot hans rygg. Jag ser hur Zayn följer mitt exempel på den andra killen och Niall sitter bredvid Nicole.

Poliserna kommer och tar hand om Luke och den andra killen medan jag oroligt går fram till Alison som ligger på marken längre bort. När jag kommer närmre kan jag höra henne gråta.

Det gör ont. Det värsta jag vet är att se henne gråta.

 "Are you okey?" säger jag tyst och lägger hennes huvud i mitt knä.

 "No" gråter hon och jag drar in henne i mín famn.

 "It's gonna be alright" viskar jag och drar handen upp och ner längst hennes rygg.

Nicole(Rim)

När poliserna kommer kramar jag om Nialls hand och han kramar om min.

 "It's going to be fine" viskar han till mig.

 "I hope you're right" säger jag

 "Of course I am" säger Niall stolt och jag börjar skratta lite.

 "You know Niall... When I said I didn't like people like you... well, I lied" säger jag och han spärrar upp ögonen och jag är rädd att han ska hata mig.

Niall(Rim)

När Nicole säger att hon gillar mig blir jag överlycklig och spärrar upp ögonen.

 "So you like me?" frågar jag för att vara säker.

 "No, I don't like you" säger hon och jag är nära att brista men hon fortsätter, "I love you" viskar hon.

Jag kan inte låta bli. Jag luta mig försiktigt närmare henne och hon närmar sig mig, och snart möts våra läppar i en kyss...

Alison(Wilma)

Jag sitter i Harrys famn tills jag lugnat ner mig. Då går det upp för mig att det är över. Nu ska jag åka hem och Luke kommer inte finnas där.

När jag vänder på huvudet för att leta efter Nicole ser jag henne kyssa Niall.

 "Aww, lovebirds" ler jag och Harry följer min blick.

 "They're so cute together" ler han.

Något inom mig brister. Jag har ingen pojkvän, kommer aldrig få. Vem vill ha mig liksom? Ingen. Absolut ingen. Och om det är någon som gillar mig kommer jag ha svårt att lita på honom efter allt Luke gjort. Tänk om jag gör samma misstag igen och blir tillsammans med en pedofil? Tänk om allt spelas om igen? 

Jag skulle fan inte klara det. Det skulle vara för mycket. Då skulle jag hellre ställa mig framför ett tåg.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Så där ja! Tionde kapitlet! Yoho!!

Tycker vi har rätt bra uppdatering, eller vad tycker ni?
Tack för alla kommentarer!

Harry(Wilma)

 "Nicole?! Where are you?!" nästan skriker jag och jag hör henne snyfta.

 "I don't know! Please help me!!" gråter hon och jag ser mig omkring.

 "GUYS!!" skriker jag och alla stormar in. "It's Nicole!!"

 "Where are them?!" säger Liam.

 "Put on speaker!" säger Louis och jag sätter på högtalare.

 "Where are you, Nicole?" frågar Niall.

 "I don't know!"

 "We can trace the call, but you have to keep on talking" säger Liam och tar fram några grejer jag inte har någon aning om vad det är.

 "What happened?" frågar Zayn och vi hör Nicole brista ut i gråt.

 "Luke hit me and... raped me" gråter hon och alla stelnar till.

 "Where is Alison?" frågar jag.

 "I don't know! We started to fight and she jumped out from the window and now Luke and Jackob are after her" gråter hon och jag stelnar till.

 "Are you damaged?" frågar Zayn och Nicole snyftar.

 "What the hell do you think?! I just got raped and beaten and you ask if I'm damaged?!" säger hon argt.

 "Guys, I got something. I think they are in..." säger Liam men tystnar.

 "Where?" frågar jag.

 "Keawanui Bay. It's outside Hawaii" säger han tyst.

Plötsligt hör vi en dörr öppnas i telefonen och man hör skrik. Vi hör hur de pratar men snart blir det tyst.

 "Who is this?" säger en röst och jag känner igen den direkt.

 "Why are you doing this to them?!" skriker jag förtvivlat.

 "Oh, that's a long story, and we don't have that long time. Bye bye! I'll say hi from you to the girls" säger han och lägger på.

Men innan han lägger på hör jag Alisons skrik...

Alison(Wilma)

Jackob kastar in mig i rummet igen och jag ser Nicole sitta med en telefon mot örat. Hon gråter. När Luke ser telefonen puttar han in henne i väggen och hon kvider till. Han svarar, men jag får inte in orden. Allt jag är koncentrerad på är Jackob. Han står över mig med en kniv i handen. Han håller den mot min hals och jag försöker streta emot. Han lyckas dra den lite mot halsen innan Nicole puttar undan honom. Men jag känner ett hugg i armen. Jag skriker och kniper ihop ögonen. Tårarna börjar rinna och jag hör Luke skratta glädjelöst.

 "I see that you're enjoying our guests" flinar han mot Jackob som flinar tillbaka och sparkar bort Nicole.

 "Of course" flinar han och dom båda lämnar rummet.

Jag fortsätter skrika och Nicole kommer med något som ser ut som ett påslakan. Hon trycker det mot såret och jag skriker högre.

 "I talked with the boys" säger hon och börjar linda påslakanet runt min arm. "They know where we are..." viskar hon och jag tystnar.

 "Are they coming for us?" viskar jag.

 "I have no idea..."

Nicole (Rim)

Jag lindar klart om Alisons arm och ler försiktigt mot henne och hon ler tillbaka.

 "I'm sorry" viskar hon och jag skakar på huvudet.

 "Don't be. It's not your fault" säger jag och kramar om henne och vi får en sån där vän stund. Men den försvinner snart när Luke och Jackob kommer in i vårat rum igen och dem flinar till.

Dem börjar gå mot oss och Jackob putta bort mig och håller ett hårt grepp om mig medans Luke tittar argt på Alison.

 "Why did you try to escape, darling? Don't you love me?" frågar han och hon fnyser till. Luke sparkar henne hårt i magen och hon stönar till. Jag kanske inte känner Ali så mycket men jag kan inte se henne bli skadad.¨

 "Please stop it Luke! Don't hurt her! Can't you see that she's already hurt?!" skriker jag och han vänder sig mor mig.

 "Don't tell me what to do! Or you'll be the one that gets hurt!" ryter han och jag tvekar inte.

 "I don't care! Just don't hurt Alison when she's already hurt!" skriker jag med en stor klump i halsen.
 Luke tittar på mig och sen tittar han på Jackob och han släpper mig och går till Alison och håller fast henne.

Luke tar tag i mitt ansikte och lyfter upp det och tittar på mig men jag vill inte se in i hans ögon. Han sparkar mig och jag tvingas se in i dem där gröna ögonen.

 "You have changed alot since that day. How old where you? 13? Oh yeah, 13 years old when you started with drugs. Do you still remamber that day when I pushed you to the wall, when I kicked you and poured(hällde) the drugs in your mouth? It was such a wonderful moment!" säger han och jag sparkar honom så hårt jag kan och han puttas undan men nu när jag tänker på det så skulle jag aldrig ha gjort det...

Louis(Wilma)

Jag går in och kollar på flygbiljetter till den där ön. När jag hittat ett flyg som går om två timmar ser jag att det bara finns tre lediga biljetter. JAg köper dom och skriver ut.

 "Guys! We just got three tickets!" ropar jag och alla kommer ut.

 "I think Harry and Zayn have to go" säger Liam.

 "I can follow too" säger Niall och vi nickar.

 "Me and Liam will stay home if they get here"

Alison(Wilma/Rim)

Jackob kommer fram till mig och håller fast mig. Jag försöker komma loss, men det funkar inte så bra. Han slår till mig ibland för att få mig att vara stilla. När han ser min arm skrattar han till och sparkar mig där. Jag biter ihop för att inte skrika, men får ändå ut ett litet stön. Plötsligt hörs glassplitter och Nicoles skrik. Förtvivlat kollar jag åt deras håll och ser att Luke har kastat en vas på henne. Hon har skärsår i ansiktet och på armarna.

 "You idiot!!" skriker jag och försöker resa mig upp, men Jackob håller mig tillbaka.

 "Oh, shut up!!" skriker Jackob åt mig och sparkar mig i magen.

Jag kvider till och landar på golvet. När jag vänder på huvudet möter jag Nicoles blick. Hon skakar på huvudet och jag ser hennes ögon fyllda av tårar. Jag förstår hennes blick, hon vill inte att jag ska bli skadad. Men jag bryr mig inte. Hon är skadad och behöver vård.

Luke tar upp en tom vinflaska och börjar gå mot Nicole. Jag försöker säga till Luke men Jackob håller för min mun.

Han går fram till Nicole och hon lyfter upp ansiktet och tittar på Luke. Sen går det snabbt. Luke krossar vinflaskan i Nicoles huvud och hon faller ihop.

 "Nicole!" skriker jag och Jackob sparkar mig i magen och det tar inte lång tid innan allt blir svart...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hejsan kära kära läsare! Läs inlägget under här för att se några länkar! Tack så mycket för alla kommentarer!

... Ja varför ska Wilma alltid skriva först? Jo, för att hon vill reta mig! ;)

Men tack igen för alla kommentarer, vi hör nästan helatiden hur det plingar i Wilmas mobil och att det står att vi har

fått en ny kommentar! Och alla är så himla gulliga! Och fråga gärna något om bloggen, oss, 1D eller något annat i

frågelådan! C'ya!

Tja tja!!

Ville bara säga att jag (Wilma) har två andra novellbloggar som ni gärna får gå in på!!

http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se   och  http://jbinmyhead.blogg.se

Och Rim har också en annan novellblogg!! Hon tog bort sin andra..

http://mylove4onedirection.bloggplatsen.se

Lägger till en blogg som länk som tillhör vår kära kompis Matilda!

http://matirulda.blogg.se

Läs dom gärna!

Vi kommer nog antagligen skriva mer ikväll! Men vi vet inte när...

P.S Bara jag (Wilma) som älskar Vampire Diaries? ;)