"I don't get why you have to go!" tjuter Leah när vi sitter på StarBucks kaféet på stan medan hon smuttar på sin varma choklad.

 "Me neither! Why does she want you to go?" lägger Emily till och jag rycker på axlarna.

 "Since she did not get full custody of me and Josh so has my father the right to meet with us" säger jag och pillar på duken som ligger tät på bordet.

 "But not over a whole summer!" piper Leah och Emily nickar.

 "You're going to miss to much! John is about to have his poolparty and think about all the beach parties" säger Emily.

 "There isn't something I can do. I've already tried" suckar jag.

 "I can't get that you're going tomorrow" suckar Leah och jag suckar också.

 "I know. It's sick, isn't it" mumlar jag.

 "I'm going to miss you so much!" utbrister Leah och kramar mig från sidan.

 "We are going to miss you so much!" rättar Emily och jag fnissar.

 "I'm going to miss you too, muppets" flinar jag och de ger mig ironiska, chockade miner.

Vi brister ut i skratt och lämnar kaféet. När vi börjar gå nerför gatan krokar vi varandras händer, jag går imitten som vanligt. Klockan är snart fem och jag måste packa det sista inför imorgon. Så vi går mot vår gata och stannar när vi är hos Emily.

 "Good luck, and promise to text, call and skype me!!" tjuter hon och kramar mig hårt.

 "Promise!" säger jag och hon pussar min kind innan hon går upp på gården och in igenom ytterdörren.

Jag och Leah fortsätter gå och stannar några hundra meter fram där hennes hus är. Vi ser på varandra och tårarna bildas i mina ögon.

Leah och jag har varit bästisar sedan vi var bebisar. Vi klarar knappt två dagar utan varandra. Emily har jag också varit bästis med, men henne träffade jag när vi var runt tio.

 "I will really miss you, Ella" säger hon hest och tårarna stiger i hennes ögon.

 "Aww, I will miss you too, Leah!"

Vi slänger armarna om varandra och tårarna strömmar. Efter fem minuter släpper vi varandra och hon går in till sig. Jag fortsätter gå ungefär hundra meter till mitt hus. Stort. Grått med vita husknutar. Vit dörr. En balkong på framsidan. En liten altan på husets framsida. Jag går över gårdsplanen i gruset och klampar uppför den fem trappsteg långa stentrappa som sitter två meter framför ytterdörren.

Jag öppnar och drar av mig mina blåa Converse och hänger upp min svarta skinnjacka.

 "Are you finished with your luggage?" frågar mamma mjukt och jag blänger på henne.

 "No"

 "Okey, Ella, I know that you don't want to visit your dad, but..." säger hon men jag avbryter.

 "Thomas. He's not my dad" hon blänger på mig.

 "Okey, you don't want to visit Thomas but I think it's good for you"

 "Good for me?! I've no friends there!!" skriker jag och jag ser Josh kolla på mig från vardagsrummet.

 "Ella" säger han bara och ger mig den där stränga blicken.

Jag stönar högt och stampar upp till mitt rum. Tre Louis Vuitton resväskor ligger på sängen. Alla är stängda förutom en.

Jag går fram till min stora stereo och sätter på Justin Biebers nya album Believe. Med riktigt hög volym på så börjar jag slänga i grejer i resväskan som jag glömt. Typ som hårprodukter, hudkrämer och andra VIKTIGA saker.

När jag ligger på sängen med väskorna ställda vid dörren knackar det på dörren.

 "Come in!" ropar jag.

Dörren öppnas och in kommer Josh. Hans blick faller på stereon och suckar. Dörren stängs efter honom och han sätter sig på sängkanten. Jag kan inte tyda hans blick.

 "Ella, I know that you don't like your father..."

 "Thomas" avbryter jag snabbt och han suckar.

 "Stop it! He is your father and YOU KNOW IT! Just stop pretend that you don't care! Inside of you, I know that you love him as much as I do. Just because you don't live with him, or don't know that much about him, it doesn't mean that he isn't your father. You'll only have one real father in your life. Do you really want to lose him? And please, don't hurt him while we're there. I'm really happy to see him again" säger han och går ut ur rummet.

Jag suckar och ser upp i taket. Dörren smälls igen och tårarna stiger i ögonen. Jag vill inte bråka med honom. Han är ju alltid där för mig och stöttar mig. Utan han vid min sida i Gold Coast kommer jag inte överleva.

Nästa morgon vaknar jag av att någon drar upp persiennerna. Solen skiner rakt i mina ögon och jag kvider till.

 "Wake up, honey. In an hour, we'll go to the airport" hör jag mamma säga lent och hon lämnar rummet.

Jag sätter mig upp och sträcker på mig. Sedan ställer jag mig upp och drar på mig vita spetsunderkläder, ett par mörkblåa jeansshorts och ett grå/brunt, löst linne. JAg stoppar in lite av linnet i shortsen och sminkar mig med mascara, foundation, rouge, eyeliner och lite ögonskugga för att sedan borsta håret och låta det hänga nerför mina axlar.

Jag drar på mig ett par vita hälstrumpor och pressar ner mina fötter i ett par smutsiga, slitna svarta Converse utan att knyta dom. Sedan går jag ner till köket och drar till mig ett äpple.

När jag burit ner båda mina resväskor till hallen och stoppat ner lite grejor i mitt handbagage (en Louis Vuitton handväska) så går jag ut till taxin som väntar utanför. Chauffören bär in mina resväskor och jag går tillbaka till huset. Mamma står på altanen och kramar Josh. ÄVen om hon inte tror jag hör, så kan jag faktiskt urskilja vad hon säger.

 "Take care of her, please? She's just upset. Call me if something is wrong" säger hon tyst.

 "I promise"

De släpper varandra och jag kramar mamma.

 "Please, atleast try to be with dad, okey?" säger hon och jag suckar.

 "Fine" spottar jag ur mig och följer med Josh till taxin.

Jag sätter på mig mina lila JustBeats och sätter på Believe på min iPhone4s (vit). Musiken dunkar i mina hörlurar och jag ser hur min gata försvinner bakom oss.

*************************************

Hej allihopa! Vet att jag inte varit så mycket och uppdaterat på bloggen på sista tiden, men nu kommer jag försöka vara mer aktiv! Problemet är att jag åker bort på torsdag till båten för att fira midsommar, och direkt efter det åker jag till vår stuga i Sälen, men jag lovar att i alla fall försöka skriva så mycket jag kan!

Hur verkar berättelsen då? Bra/dålig?

XoXoWilma

Namn: Ella Smith

Ålder: 15 år (12 augusti 1997)

Familj: Skilda föräldrar, en äldre bror Joshua(Josh)

Bor: Charlotte (hennes mamma) bor i Sydney, Thomas (hennes pappa) bor i Gold Coast, Queensland

Intressen: Spela och skriva musik (spelar piano och gitarr)

Vänner: Två bästa vänner Emily och Leah

Utseende: Platt hår nertill revbenen och isblåa ögon. Ganska kort (1.68)

Ella och Joshua blir tvingade att bo hos sin pappa över sommaren på grund av att deras mamma skulle på affärsresa. Ella gillar inte sin pappa. Hon nästintill hatar honom. Plus att hon inte vill lämna Leah och Emily. Joshua däremot vill dit och spendera tid med sin pappa. Joshua och Thomas hade en riktigt bra relation innan han och Charlotte separerade.

Men sommaren blir inte som Ella tänkt sig då hon träffar en kille. Sommaren blir full av kärlek, svek, tårar, blod, vänskap och familjedrama.

Alison - 1 år senare

Det har gått ett år nu, och vi har inte hört ett ord av Nicole, är hon död kanske? Nej så får man inte tänka, hon ligger säkert i ett hörn nerdränkt med blod medans Luke och hans vänner misshandlar henne.

Jag och Zayn har äntligen blivit ihop och nu har vi köpt ett hus där vi ska bo i med resten av killarna, det ligger någonstanns utanför London, alltså på landet och det är underbart där!

 "Hey let's go!" ropar Zayn och tar in mig i en kram och alla andra ler, jag tittar på Niall och att han har ett sorgset leénde på läpparna.

Jag drar mig försiktigt ur Zayns kram och kramar hårt om Niall.

 "Don't worry, she is okay. And you will soon find someone better, I promise" viskar jag och han nickar.

Vi går ner för trapporna och in i en svart hummer och sen kör vi mot huset.

 "Come on, open!" säger Louis och hoppar upp och ner och jag vrider om nyckeln och vi går in í huset.

Nicole

Jag sitter i hörnet eller för att vara exakt, jag ligger i hörnet av stugan helt nerblodat medans Luke och hans vänner misshandlar mig.

För ett år sedan trodde jag attb jag kunde ändra Luke och göra honom till en god människa men jag kunde inte ha mer fel, Luke är själva djävulen och det finns ingen värre.

 "I'm fucking tired of you, you're stoupid whore!" skriker Luke och sparkar mig hårt i magen. Hora? Var jag verkligen det?

 "I'm gonna kill you!" fortsätter han ryta och sen känner jag något varmt rinna ut ur magen, blod.

Luke och hans vänner ara står där och tittar på när jag är påväg att dö. Dö, är det vad jag är påväg att göra? Kanske, men jag har fått förlite blod i kroppen att tänka på något annat.

 "She's gonna die, Luke!" skriker nån av hans vänner.

 "So what?! I don't care about that stuipid whore!" ryter han och sen blir det tyst.

 Tack för att ni alltid fanns där, tack för att ni var ett par riktiga vänner: Zayn, Niall, Louis, Liam, Harry och tack för allt Alison...

Det är min sista tanke innan jag lämnar världen föralltid...

Alison

Vi har fixat hela huset nu och nu sitter vi framför tv:n och programmet vi tittar på nu bryts, precis som det gjorde för ett år sedan.

 "Nicole Malik was found dead a couple of hours ago in a small house, and no one was there" säger reportern och vi brister ut i gråt. Hon var död. En av mina vänner har dött och jag var inte där när hon dog.

 "She is dead" säger Zayn mellan tårarna och vi nickar.

 Livet är för kort för att slösa bort på onödiga saker.

 Man ska leva livet när man har chansen och det bästa

är att ha en vän bredvid sig och som jag alltid brukar säga:

Two Stars Shine Brighter Than One...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, nu är den här avslutad! Och förlåt iffal det blev lite kort men det var dte ända jag

(Rim) kom på. Hoppas ni gillade berättelsen och snart ska vi börja med nästa!

C'ya!!!!

Förlåt att vi inte har skrivit på ett tag men ingen har lust just nu och idag slyútade vi skolan och efter det åkte Wilma direkt till Ullared och kommer hem på söndag och på måndag ska vi ha tjejkväll med några vänner, sen åker Wilma till båten på onsdag och jag (Rim), kommer kanske inte heller skriva så mycket eftersom jag har andra berättelser:

1: Den här bloggen

2. Min andra blogg

3. Två berättelser som kanske blir mina nästa böcker

4. Två till berättelser som jag har i bakhuvudet

Ja, jag vet att jag har rätt mycket men that's my life. Och jag vet inte heller hur uppdateringen blir i Juli, eftersom jag ska utomlands och jag har inte en ända liten aning om vad Wilma gör då O.o

Men nu har jag ju gjort det här inlägget så ni har ju fått nånting i alla fall! ;)

C'ya!

//Rim

Hejsan bloggen!

Vet att jag inte varit så aktiv på länge, men har haft mycket att göra. Fick ett samtal från Rim och hon sa att vi har fått "hatkommentarer" på bloggen. Jag reagerade direkt och när hon sa vad det stod så fick jag själv ett utbrott. Liksom, ni väljer ju själva om ni vill läsa bloggen eller inte. Och snälla, hacka inte på bloggen. Visst, ge oss kritik, men gör det lite snällt. Bara för att ni inte gillar bloggen behöver ni inte hacka på oss eller något. Om ni vill behöver ni inte ens skriva att ni lämnar bloggen.

Jag tycker synd om Rim som fick ta emot det här själv. Hon är grym på att skriva och har riktigt bra fantasi. Och som hon skrev så är den här berättelsen inte sann. Det är påhittat och allt kan hända. Började skratta åt det hon skrev om flygande grisar. Men det är ju sant. Vad som helst kan hända.

Ville bara tycka till om allt, och här har ni min åsikt! Snälla, sluta skriva hatkommentarer! Vi är inte robotar som skriver kapitel för er. Vi är människor med känslor och vi tar åt oss. Det ni skriver stannar inom oss. I hjärtat. Så tänk på det!

//Wilma

Kommentar: Accepterar det totalt MEN ni vet fan inte vad folk gått igenom, jag själv kan ha varit tvingad till sex mot min vilja och sedan att det här med "domstolen" där har jag varit flera gånger! TÄNK TILL, VISSA KAN TA ILLA UPP !

Svar: Jag vet inte vem du är men jag vet visst vad folk har gått igenom. Och ifall du har blivit tvingad till sex mot din vilja, hur fan ska jag kunna veta det?! Och fortfarande, ifall du inte tycker om bloggen så behöver du inte läsa för ingen tvingar dig. Okej vissa kanske tar illa upp av den här berättelsen men snälla, det är en jävla berättelse! Och sig fan aldrig till mig att jag inte vet vad folk har gått igenom för du vet förfan inte vad jag har gått igenom! Så snälla, ifall du tänker kommentera såhär så kan du gärna sluta kommetera eller lämna sidan! Tack.

//Rim

Kommetar: GAAAAH!

Ska hela jävla novellen vara så här? Att allt blir sämmre o sämmre för alla?
DU RIM! DU KAN VÄL SKRIVA SÅ DET BLIR LITE TROLIGT, MAN KAN ITNE BARA FÅ NÅGON FRI SLÄPPT, OCH EN DOMMARE SÄGER INTE LIKSOM, DÖDAR HAN DIG, SÅ KOMMER VARKEN VI ELLER POLISIN BRY OSS.

FÅR SNART ETT UTBROTT, SKRIV NÅGE SOM ÅTMINSTÅNDE ÄR LITE TRO VÄRDIGT!!!!!!!!!!!!!!

Svar: Du kanske har rätt att den ska vara lite mer trovärdig men ändå, den här berättelsen är inte precis trovärdig. Ifall du inte har förstått det än så är berättelsen sjönlitterär alltså att den inte är sann så vad som helst skulle kunna hända i den. Jag (Rim) och Wilma skulle kunna lägga till flygande grisar ifall vi så gärna ville det för att den är just skönlitterär. Och ifall du inte tycker om berättelsen så behöver du inte läsa den, ingen tvingar dig precis. Tack för mig.

Alison

Vi sitter alla i våran lägenhet i London helt knäpptysta och det ända som hörs är tv:n. Jag kan fortfarande inte fatta hur hon tänker släppa Luke fri efter allt han har gjort.

Vi hörs hur tv:n bryts av viktiga nyheter och vi vänder oss snabbt om och ser Londons domstol och någon nyhetsmänniska som pratar i en ruta bredvid.

 "The prisoner Luke Stevens will soon be free after Zayn Maliks sister Nicole Malik talked to the judges. We are really chocked about it and we still have hard to belive that he will soon be free" säger kvinnan på tv:n men efter det stänger jag snabbt av tv:n.

 "She wasn't joking about it" säger Louis tyst och jag skakar på huvudet.

Nicole

Jag och domaren gjorde en liten deal innan han bestämde att Luke kunde släppas fri.

 "If he'll be free you will have the responibility over him. If he does anny harm to you, don't come to us or the police. And remeber if you dies beacuse of him, we won't do anything to him" så sa han och jag accepterade allting.

Jag börjar gå mot Lukes cell och han flinar åt mig.

 "Well hello sweetheart, why are you here!" frågar han och tar sin hand genom gallret och drar igenom den i mitt hår.

 "I have come to set you free but only on some conditions" säger jag och han ler smått mot mig.

 "Oh really? Well, thank you, sweetheart. Then tell me what does conditions are"

 "You or your friends won't harm anny other person than me. And you and I will move to that little house we two were last time" säger jag och han nickar.

 "Lovely, but just if you braeke up with that Niall" flinar han och jag stelnar till.

 "Deal" svarar jag kort och tar upp mobilen och ringer till Niall.

 "Hello?" svarar han med sinn gulliga irländska dialekt.

 "Hi Niall, it's me Nicole"

 "Nicole? Oh gosh we are so worried! Please don't do annything stuipid!" om han bara visste

 "Well, I need to tell you something that is really important" han frågar vad det är och jag berättar.

 "It's over between you and I Niall. I breake up with you" säger jag stelt och sen lägger jag på.

Niall

Hon gjorde slut. Bara sådär. Sen klickade hon mig.

 "What happend?"frågar Liam oroligt.

 "She broke up with me"

 "Just like that?!" säger Harry chockat och jag nickar.

 "Just like that" upprepar jag.

Nicole

När jag lägger på hör jag hur Luke skrattar.

 "That was wonderful!" men sen blir han helt allvarlig. "Now let me out of here"

När Luke släpps fri åker vi taxi till den där stugan i utkanten av London och snbbt värmer vi upp den.

Jag ser i ögonvrån hur Luke stirrar när jag lägger ved i brasan och sen ser jag hur han börjar knäppa upp sinn skjorta och sen sina byxor.

Jag försöker iggnorera det men när jag vänder mig om efter ett tag står han där framför mig helt naken och sen lägger han sig i den största sängen.

 "Are you comming?" frågar han och jag nickar försiktigt och sätter mig på sängkanten och jag känner hur hn börjar ta av mina kläder.

Vi ligger där bredvid varandra, svättiga. Den här gången vet jag att det inte var våldtäkt.

 "I love you" säger Luke och smeker mig på brösten. Jag tar snabbt bort hans hand och tittar in i hans gröna ögon och det pirrar i magen. Vafan jag kan inte vara kär i honom! Men så verkar det vara. Det är sjukt, för några timmar sen var det Niall, bara Niall som gällde, men nu verkar det vara Luke.

Även allt han har gjort mot mig så vet jag att någonstans där i hans hjärta är han en god människa och jag har en väldigt stark känsla av att jag kan göra honom till den där bra personen som han säkert var en gång i tiden.

 "And I love you" säger jag och känner hur jag möts av Lukes varma läppar och jag besvarar kyssen och den blir snabbt passionerad.

Jag tror verkligen att Luke kan bli en god människa. Han behöver bara den rätta personen som hjälper honom med det och jag tror att jag är den där personen...

------------------------------------------------------------------------------------------

Lite kort och tråkigt kapitel, jag vet men jag vet inte vad jag ska skriva och eftersom Wilma inte orkar så får jag göras det. :)

Och sprid gärna våran blogg på era boggar, facebook m.m :)